Mina krönikor handlar alltid om djurhälsa, på ett eller annat sätt står detta alltid i fokus. Att bevara, kontrollera och förbättra djurhälsoläget i Sverige är en förutsättning för många av de viktiga samhällsfrågor och utmaningar som vi pratar om i dag. Hållbarhet. Djurvälfärd. Antibiotikaresistens. Ekonomi, produktivitet och inte minst arbetsglädje för djurägaren.

Friska djur är även viktigt för livsmedelssäkerheten, liksom att minska matsvinnet, och ligger självklart i konsumentens intresse. Att förebygga smittsamma sjukdomar hos våra lantbruksdjur är bland det viktigaste vi kan göra och behöver stå i fokus från primärproducent till myndighet. ”From farm to fork”, som det heter.

Och däremellan kommer Livsmedelsverket. Som tyvärr verkar ha tappat fokus på djurhälsa.

Livsmedelsverket har de senaste åren inriktat sig mer och mer på att leta efter avvikelser i djurskyddet. Intresset för att upptäcka, registrera och meddela sjukdomsfynd hos våra lantbruksdjur står inte längre i fokus.

Vi är många veterinärer, rådgivare och djurägare som arbetar med att förbättra djurhälsan på landets gårdar. Men det finns några som har ett enormt och odiskutabelt försprång när det gäller att systematiskt kunna upptäcka avvikelser, och därmed signalera behov av åtgärder och förbättringsarbete såväl på den enskilda gården som nationellt - Livsmedelsverkets veterinärer! Detta är en otrolig tillgång och en källa till oändliga möjligheter att övervaka, mäta och förbättra djurhälsan som vi inte får tappa bort.

Det står i Livsmedelsverkets uppdragsbeskrivning att myndigheten ska underlätta för livsmedelsföretagaren. Där borde primärproduktionen inkluderas. Dock har Livsmedelsverket ändrat sin syn på vem man kontrollerar: från att ha ansett sig kontrollera även primärproduktionen menar man nu att det endast är slakterierna som kontrolleras och därmed är motpart.

Detta har lett till att dialogen mellan å ena sidan djurägare eller besättningsveterinärer, och å andra sidan Livsmedelsverkets officiella veterinärer, i det närmaste har upphört. Det är inte länge sedan besättningsveterinärer och Livsmedelsverkets veterinärer hade daglig dialog angående fynden i samband med besiktning.

Den dialogen måste återskapas för att kedjan ”from farm to fork” inte ska brytas. Livsmedelsverkets viktiga roll för återkoppling till gårdarna måste tillbaka i fokus.

Vägen framåt är att anpassa och förbättra befintligt kodsystem, öka dialogen med besättningsveterinärer och djurägare, göra primärproduktionen till kontrollobjekt och arbeta för att kontrollen ska utgöra värdefull feedback som kan användas i djurhälsoarbetet. Fynden måste inte bara kommuniceras utan också kunna relateras till olika typer av sjukdomsproblematik, och dessutom vara likvärdigt bedömda.

Livsmedelsverket behöver öka förståelsen för slaktanmärkningarnas värde och stärka sin förankring till primärproduktionen. Gård & Djurhälsan står beredda att återuppta dialogen.

From farm to fork – och låt ingenting komma däremellan!

Djurhälsoveterinär, Gård och Djurhälsan

Dialogen mellan Livsmedelsverkets veterinärer och djurägarna har i princip upphört. Det är dags att återuppta den för att stärka djurhälsan, skriver ATLs krönikör Ebba Schwan.

Dialogen mellan Livsmedelsverkets veterinärer och djurägarna har i princip upphört. Det är dags att återuppta den för att stärka djurhälsan, skriver ATLs krönikör Ebba Schwan.