Marcus Frennemark

Svensk grisnäring har vind i seglen. Handel och konsumenter har fått upp ögonen för den svenska grisen och lönsamheten har varit hygglig under några år. Flera grisföretagare har siktet inställt på att expandera sina företag, men personalbristen är en begränsning.

– Detta är ett förhållandevis stort problem och jag tror det påverkar investeringsviljan negativt. Att hitta rätt medarbetare är den vitalaste delen i produktionen, säger Mattias Espert.

Strukturomvandlingen i branschen leder till färre och större enheter. Det är rationella produktionsplatser, men behovet av arbetskraft utöver företagaren själv ökar. Det ställer också allt högre krav på kompetens hos personalen. Mattias Espert jämför med industrin, där produktionen oftast kan stoppas tillfälligt om det inte går att hitta folk. Några temporära stopp går inte att göra i grisuppfödningen.

– Du kan jobba själv som företagare till en viss gräns, dygnet har bara 24 timmar. Förr med hundra suggors besättningar kunde det funka en period, men det gör det inte längre.

Han driver själv Smågris Syd AB tillsammans med kompanjonen Per-Inge Nilsson. Med 14 anställda är bolaget en av de större arbetsgivarna i branschen.

– Peppar, peppar, ta i trä, så har vi varit lyckligt lottade, vi har inte haft några problem att få tag på folk. Men vi finns också i en del av landet med folk runt om och med en tradition av grisföretagande, säger Mattias Espert.

Grisnäringen har inte lyckats förmedla att moderna anläggningar är lättarbetade och innehåller många spännande arbetsuppgifter.

Nu vill Sveriges Grisföretagare angripa problemet på bred front. I ett upprop till sina regionala medlemsföreningar uppmanas dessa att lyfta frågan på sina årsmöten, inventera hur stort problemet är samt knyta kontakt med skolor i närheten.

Katarina Rydén, styrelseledamot i Sveriges Grisföretagare, har fått uppdraget att leda arbetet inom organisationen.

– Vi jobbar i en framtidsbransch. Det är synd om det ska falla på att det är svårt att få tag på intresserade medarbetare, säger hon.

Många naturbruksgymnasier har stängt sina egna grisstallar och därmed är det svårt att ge eleverna en praktisk ingång till yrket. Katarina Rydén tror att enskilda grisföretagare kan hjälpa till genom att erbjuda utbildningsmöjligheter och praktik på gårdarna:

– Jag tror det finns producenter som gärna ställer upp, men det kräver förstås att skolorna är beredda att ersätta dem för arbetet.

I hennes eget grisföretag, som hon driver tillsammans med maken Andreas i Östergötland, finns det för närvarande två anställda. De skulle gärna anställa ytterligare en person inför en förestående barnledighet.

– Jag tror problemen att hitta folk kan vara större för mindre gårdar som inte har så många anställda.

Förhoppningen är att grisföretagarnas initiativ ska resultera i ett nätverk av gårdar som kan ställa upp som praktikgårdar.

– Men först måste vi få ungdomarna att välja djurskötarinriktningen, sedan måste vi få dem intresserade av gris, säger Katarina Rydén.

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/nyanlanda-utbildas-till-djurskotare-pa-ett-ar/">Nyanlända blir djurskötare på ett år</a>

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/insikt/polens-lantbruk-stagnerar-i-brist-pa-mark/">Bonden i EU: Lantbruket stagnerar i brist på mark</a>

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/han-tror-vildsvinet-var-ett-practical-joke/">Vildsvinet var ett practical joke</a>

Lediga jobb som grisskötare 10 februari

Bristen på kompetent arbetskraft är ett hot mot utvecklingen i grisbranschen.– Du kan bygga världens modernaste och effektivaste stall, men har du inte medarbetare så funkar det inte, säger Mattias Espert, vice ordförande i Sveriges Grisföretagare.