Bråttom med besked om forskningspengar

Saken gäller de 70 miljoner kronor som försvann när miljöskatterna försvann. Pengarna, huvudsakligen från gödselskatten, återfördes till jordbruket i form av forskningsanslag.

Stiftelsen vill ha besked om hur det blir nu. Utan anslag inskränker sig resurserna till de pengar som kommer från avgifter på jordbrukarnas leveranser, de avstår några ören per kilo kött och spannmål, till exempel.

Det är viktigt att ett besked kommer snabbt och att det är positivt.

Det borde vara en självklarhet att regeringen inte bara talar vackert om hur viktiga de gröna näringarna är utan också satsar på den forskning som gör det möjligt för dem att leverera allt det som önskas.

Det är en hel del. Jord- och skogsbruket anses ju sitta inne med en hel del svar på brännande frågor, till exempel hur klimatförändringarna ska bromsas och hur de fossila bränslena ska ersättas. Dessutom ska ju folk ha jobb. Och mat, vilket lätt glöms bort i allt prat om biologisk mångfald.

Vi har en rätt klar bild av klimatförändringarnas effekter i vår del av världen. Såväl torr- som regnperioder blir intensivare.

Hur över- och underskott på vatten ska hanteras är en viktig framtidsfråga. Hur ska växt- och smittskydd ordnas om dagens medel inte räcker till när varmare klimat för med sig nya skadegörare och djursjukdomar?

Samtidigt kan klimatförändringarna innebära något positivt för länder på norra halvklotet. Växtsäsongen blir längre, nya grödor kan odlas, skogen växer snabbare. Hur ska man bäst ta tillvara de nya förutsättningarna? Hur ska markens bördighet bibehållas?

Allt detta är uppgifter för forskarna att finna lösningar på. De måste också ha möjligheter att föra ut sina rön till praktikerna.

Svensk primärproduktion har stagnerat. Det är allvarligt, för då levereras inte svaren på ovanstående frågor. Att staten fortsätter att samfinansiera den tillämpade forskningen, som därmed kan bidra till den önskvärda utvecklingen, är en självklarhet.