Tord Karlsson

Naturvårdsverket har uppdaterat den nationella förvaltningsplanen för vildsvin och satt upp nya mål där vild­svinsstammen ska minska kraftigt till 2025. Man säger att ”vildsvin behöver förvaltas på ett hållbart sätt, där ekologiska, ekonomiska, kulturella och sociala aspekter vägs in i förvaltningen”.

Det är ett stort åtagande, inte minst när man ska ta hänsyn till ekonomin som just nu är helt ohållbar med skador i jordbruket på minst 1 miljard kronor per år.

Målet som Naturvårdsverket sätter är att halvera antalet trafikolyckor med vildsvin inblandade till 3 000 per år till 2025. Skadorna som grisarna orsakar i jordbruket ska minska till under 500 miljoner kronor, ungefär en halvering. Det låter som ambi­tiösa mål, men det är fortfarande väldigt stora förluster.

För tio år sedan var det cirka 1 000 vild­svinsolyckor per år, och för 40 år sedan var vildsvin inget problem överhuvudtaget i jordbruket. Så även om vi vänder trenden och agerar kraftfullt belyser det hur snabbt stammen har växt.

Det är bra att Naturvårdsverket nu visar att man tar problemet på allvar. Förutom de ekonomiska konsekvenser vi ser i dag är hotet om den afrikanska svinpesten ständigt närvarande. Den finns i många länder i Europa, nyligen fick en grisföretagare i västra Polen slakta sina 24 000 grisar, och pesten är spridd bland vildsvinen nära den tyska gränsen.

Det finns också positiva signaler om att det går att bekämpa utbrott av svinpest bland vildsvinen. Tjeckien har lyckats och i Belgien tror man sig vara nära att bli fri från pesten. Det har krävt strikta avgränsningar och planerad avskjutning.

Det måste vi klara av i Sverige också om olyckan skulle vara framme och sjukdomen slår till. Ju färre vildsvin vi då har, desto bättre.

Tyvärr drabbas jordbruket av annat vilt än vildsvinen. Det märks inte minst i motionerna från LRFs lokalavdelningar där man på flera håll tar upp dov- och kron­viltets framfart och önskar åtgärder som stoppar den.

Naturvårdsverket pekar ut riktningen i sin handlingsplan, men det är inte där problemet löses. Politikerna har möjligheten att ändra lagar och bestämmelser, länsstyrelserna och viltförvaltningsdelegationerna ska skapa rätt förutsättningar för väl avvägd jakt grundad på kunskap om hur mycket vilt det finns. Sedan är det jägarnas uppgift att verkligen jaga, vilket ställer krav på jägarnas organisationer att verkligen ställa upp på att viltet ska minska.

Det finns alltså mycket att göra. Möjligheterna till viltutfodring behöver begränsas kraftigt. Det har tagits steg mot att göra det enklare att jaga både vildsvin och annat vilt effektivt, det går säkert att göra mer.

Så har vi den mänskliga faktorn. På många håll börjar samarbetet mellan jägare och markägare fungera bra och det ger en tydlig effekt på vildsvinspopulationen.

Där det inte fungerar har länsstyrelser och viltvårdsdelegationer likväl uppdraget att reglera viltstammarna. Skadorna av vildsvin, dov- och kronvilt på åkrar och grödor måste begränsas.

Bra att Naturvårdsverket sätter nya mål om hur vildsvinsstammen ska minska, skriver ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

Bra att Naturvårdsverket visar att man tar vildsvinsproblemet på allvar, skriver ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

Bråttom att stoppa vildsvinens framfart

Skog

Bra att Naturvårdsverket visar att man tar problemet på allvar och sätter nya vildsvinsmål, skriver ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.