Mari Nälsén

Känner sig trygg igen när Cacci och Lisa vaktar fåren. Anette Back Olsson är den fårbonde som upplevt flest rovdjursattacker, hela tio.

Anette Back Olsson i Lekvattnet i norra Värmland är troligtvis den fårbonde i landet som haft flest rovdjursangrepp på sin fårbesättning. Ett tiotal. Hon har försökt allt men det enda som håller fåren säkra är boskapsvaktande hundar.

De är bara 13 månader gamla men hela fårflockens säkerhet vilar på dem. Cacci och Lisa är inte vilka hundar om helst.

Deras liv består i att vakta får och det innebär att de bor och lever ute i fårhuset dag som natt och har ingen mänsklig kontakt annat än med ägaren Anette Back Olsson när hon är uppe i fårhuset och pysslar. När rovdjur eller något annat hot närmar sig ska de skälla och varna samtidigt som de samlar sin flock och skyddar den.

De är av rasen Maremmano Abruzzese, en italiensk hundras som i hemlandet används som fårvaktare. Det är en gammal ras som i generationer använts för ändamålet.

I Sverige finns få boskapsvaktare och trots att man i länsstyrelsernas regi startat projekt som visat sig lyckosamma är det få som väljer hundar som skydd mot rovdjur.

– Det finns flera problem med hundar av den här typen, berättar Anette Back Olsson. De är väldigt självständiga och har ett gott självförtroende och man måste ha stor hunderfarenhet för att det ska fungera. Det blir dyrt, en sådan här hund äter mängder med mat, det är många regler och lagar som ska följas eftersom hundarnas användningsområde är udda och dessutom är det svårt att få tag på hundar av rätta virket.

Anette Back Olsson skaffade sina första boskapsvaktande hundar genom länsstyrelsen i Värmlands projekt 2003. Två hanar varav den ena blev påkörd vid två års ålder och den andra blev ensam.

– Han slet ont men vi hade inga attacker alls så länge han gick i hagen. Men rovdjuren lärde sig i vilken hage han gick. Inte förrän vi lät honom gå mellan hagarna som det blev helt lugnt.

2011 blev hunden sjuk och dog och Anette stod utan hund. Strax därefter började angreppen igen.

– Då kom den där otryggheten igen, att aldrig sova en hel natt och jag tänkte att jag måste skaffa mig nya hundar.

Men åren gick, det var svårt att få tag på hundar och Anette på tänkbara lösningar, importera själv? Vuxen hund? Men så fick hon reda på att en kull med maremmor skulle födas, i Sverige, en så kallad livmoderimport. Äntligen.

En hund är dyr och ska man ha två, vilket man bör, blir det en stor kostnad. Genom länsstyrelsen i Värmland fick Anette Back Olsson bidrag till en del av inköpet. Valparna flyttade sedan direkt in i fårhuset, åtta veckor gamla.

– Redan då var de präglade på får eftersom de redan som små valpar bodde med tiken ute hos djuren.

En boskapsvaktares främsta prioritet är flocken de vaktar och de ska inte bry sig om annat. Naturligtvis måste de kunna hanteras av vissa människor för den dagliga skötseln och eventuella veterinärbesök. Men där upphör kontakten med människan.

– Det största problemet vi har haft är när de som valpar gick med fåren. Då stannade folk och försökte att locka dem till sig, ville klappa och det hände också att de blev utsläppta. Men numera är de så stora att ingen vågar.

RELATERAT: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/hunden-zigge-hanger-med-varje-dag/">Traktorgrävarens hytt är hunden Zigges revir</a>

Har de haft närkontakt med rovdjur?

– Det förutsätter jag att de har även om jag inte sett det med egna ögon. Vi har haft lugnt ett par år nu men nu har vi tre vargar som rör sig i trakten. Vi har sett spår och spillning i anslutning till gården och hundarna hörs skälla och varna på nätterna ofta flera gånger i veckan.

Anette Back Olsson är positiv till att fler borde skaffa sig boskapshundar men råder till att man bör ha rejält med hundvana både när det gäller fostran och att förstå arbetssättet. Det gäller också att ha koll på de regler som gäller och söka tillstånd för att få ha hundarna lösa året om.

– Vet man vad man gör och vad man ger sig in i finns det inget bättre. Jag känner mig äntligen trygg igen.

RELATERAT: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/fastingmedel-granskas-efter-larm/">Fästingmedel till hund granskas efter larm</a>

Boskapsvaktande hundar används för att skydda tamboskap från angrepp av rovdjur.

Hundarna kan användas på olika sätt:

• De kan vakta tamdjursflocken tillsammans med herdar

• De kan gå ensamma med djur i hägn

• De kan gå ensamma med djur på fritt bete

I Sverige, och i andra länder där boskapsvaktande hundar har börjat användas först i modern tid, arbetar de flesta hundarna i dag innanför hägn, utan herdar.

Oavsett om en boskapsvaktande hund används i hägn eller i en frigående besättning krävs i Sverige en dispens från Lagen om tillsyn över hundar och katter. Länsstyrelsen eller Viltskadecenter på uppdrag av Länsstyrelsen ger dispens.

Maremmano abruzzese är en mycket gammal italiensk fårvaktarras.

Hundens huvudsakliga funktion är att vakta och försvara hjord och egendom i allmänhet.

En maremmano abruzzese är en stor hund som är kraftigt byggd. Pälsen är mycket riklig med tämligen grov struktur. Färgen är vitaktig. Mankhöjd för hanar är 65–73 cm och tikar 60–68 cm. Vikt för hanar är 35–45 kg och tikar 30–40 kg.

Gör: fårbonde och Leg. djursjuksköterska

Familj: Maken Janne Olsson och fyra söner

Areal: brukar 25 hektar vall varav 20 är arrenderat samt lite skog

Besättning: 100 tackor Värmlandsfår, samt mindre uppfödning av Linderödssvin, ankor och höns av lantras.

Andra verksamheter: Gårdsbutik med försäljning av skinn, garn och ull, stugor för uthyrning samt får för bete. Man erbjuder också häst och vagnsturer med gårdens tre hästar.

Anette Back Olsson kanske är den fårbonde i landet som har haft flest rovdjursangrepp på sin fårbesättning. Hon har försökt allt – men receptet visade sig bli boskapsvaktande hundar.

Anette Back Olsson kanske är den fårbonde i landet som har haft flest rovdjursangrepp på sin fårbesättning. Men nu är det slut med det.