Ulf Aronsson

Efter SIH, SIS och SIS kan det snart bli dags för "SI-GIS". Ett ståndortsindex baserat på öppna GIS-data och som fungerar på alla typer av skogar samt tar hänsyn till ändringar i klimatet.

På en lite svajig Skype-linje får ATL tag på Emma Holmström, doktor vid SLUs institution för sydsvensk skogsvetenskap. Hon befinner sig i Christchurch, Nya Zeeland, för att med hjälp av Euan G. Mason, expert på hybridmodeller, utveckla ett nytt system för att bestämma produktionsförmågan på skogsmark, så kallad bonitering.

– Bägge metoder som används i dag, bonitering efter trädhöjd och efter ståndortsegenskaper, har begränsningar. Bonitering efter trädhöjd fungerar mindre bra i ungskog, okonventionella bestånd och i hyggesfasen, förklarar Emma Holmström.

Bonitering efter ståndortsegenskaper har också visat sig ge missvisningar. På granmark i Norrland kan det röra sig om en underskattning av trädhöjden med 4 meter efter 100 år, enligt Björn Elfving, SLU.

– Den metoden använder sig av markens fältskikt och baseras på hur skogarna såg ut från 1920-talet till mitten av 1970-talet. Men fältskiktet ändras med trädslag, skogens täthet, skötsel och ändrat klimat. Data från Riksskogstaxeringen visar också att ståndortsindex ökat kontinuerligt under hela 1900-talet. Vi har haft en skötseleffekt, även med klimateffekten borträknad.

Emma Holmström, doktor vid SLUs institution för sydsvensk skogsvetenskap.

En felaktig skattning av markens produktionsförmåga kan ge problem för skogsägare. Det kan till exempel gälla tidpunkt för skötselåtgärder eller totalt förråd som blir fel om de baseras på framräkning av gamla skogsbruksplaner.

– Vi vill hitta en metod som fungerar i alla skogar, som kan ta hänsyn till klimatförändringar och som går att använda från kontoret, säger Emma Holmström.

Tanken är att baserat på data från Riksskogstaxeringen i kombination med bland annat detaljerade klimatdata från SMHI, topografisk data och markfuktighetskartor samt markvariabler från SGU få fram ett ståndortsindex som är minst lika bra som med nuvarande metoder.

– Målsättningen är att få fram en modell som fungerar med öppna GIS-data och att vi i framtiden har ett kartskikt som kan användas på till exempel Skogsstyrelsens Mina Sidor, eller i företagens planeringsverktyg. Det blir ett planeringsunderlag tillsammans med övriga kartskikt som markfuktighet och flygbilder.

En annan fördel med metoden är att det går att zooma ut, från bestånds- till landskapsnivå, vilket kan göra det till ett verktyg vid samhällsplanering av till exempel infrastruktur.

T20 eller T24? Snart kan den bedömningen komma att göras från skrivbordet.

Redan nu ger den nya metoden lika bra skattningar som bonitering med ståndortsindex, men Emma Holmberg tror att det kan förbättras ytterligare.

– Jag hoppas att vi har en första beta-version klar redan i höst som vi kan använda för att testa modellen. Dels på långsiktiga försök, dels med hjälp av Skogsstyrelsen och kanske med andra intressenter som är villiga att testa systemet, avslutar Emma Holmström.

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/skog/rekordmycket-granbarkborre-langs-norrlandskusten/">Rekordmycket granbarkborre</a>

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/skog/ny-forskning-punkterar-gammal-skogsmyt/">Glöm odling i rader och rutnät</a>

G224 eller G26? Snart kan den bedömningen komma att göras från skrivbordet.

Bonitering är en bedömning av skogsmarkens produktionsförmåga.

Boniteringen ger ett ståndortsindex, SI, som kan omvandlas till produktion i kubikmeter per hektar.

Tre olika metoder används idag för att få fram SI: Via höjdutvecklingskurvor (SIH), interceptmetoden (SII) eller med ståndortsegenskaper (SIS).

SIH utgår från höjden på de grövsta träden på provytor, SII baseras på avstånd mellan grenvarven och SIS utgår från vegetations-, mark- och vattenförhållanden.

Forskare vid SLU utvecklar en ny metod för att bestämma produktionsförmågan på skogsmark direkt från kontoret, dessutom med en högre noggrannhet än dagens metoder.

Så kan skogsmarkens produktionsförmåga bedömas direkt från skrivbordet.