Bönder, berätta hur ni vill ha det!

Önskemålen är förstås många, men gemensamt för de bondeorganisationer som hittills varit med är att de uttrycker en vilja att producera.

Den välbekanta uppfattningen att det finns goda förutsättningar för olika former av jordbruksproduktion i Sverige förs fram.

Vi har till exempel ett lämpligt klimat, tillgång till vatten och bygder där vall i kombination med mjölk- eller köttdjur kan ge grund för framgångsrikt bondeföretagande.

Dessvärre är det så att produktionen, trots dessa förutsättningar, under en följd av år har minskat. Det är alltså något annat än de naturgivna villkoren för jordbruket som bromsar. Som politik, byråkrati och synen på företagande.

Detta har påpekats i dessa spalter under lång tid. Att upprätthålla primärproduktionen är viktigt för både bondevärlden och samhället.

Det är rätt många arbetstillfällen och rätt stora skatteintäkter som genereras om folk får arbete i jordbruket, dess kringnäringar som maskin- och förnödelsehandeln och i förädlingsindustrin. Ett antal byråkrater får också sin utkomst av jordbruket, dem ska vi inte glömma.

De blir väl för övrigt inte färre i takt med att produktionen krymper, dessvärre.

I det här ljuset framstår landsbygdsminister Eskil Erlandssons besök hos en rad primärproducenter, alltså bönder som sår och skördar och föder upp och mjölkar på riktigt, som ett berömvärt initiativ.

Han jobbar vidare med sin Matlandetvision genom att ägna våren åt just primärproduktionen.

Det kanske inte ökar den produktionen bums, men det är en viktig symbolhandling.

Av de fem huvudpunkterna i Matlandet är primärproduktionen den viktigaste.

För utan den blir det inget av de andra visionspunkterna – offentlig mat, förädlad mat, matturism och restaurang – eller målen om tillväxt i näringen.

Till de bönder som samlas på de gårdar som ministern besöker under våren: tala klart och tydligt om för ministern vad som behövs för att primärproduktionen ska öka!