Börge Nilsson

För att subventionera frakter till och från Gotland har speditionsfirmor rätt att ta extra betalt för alla frakter på fastlandet. Detta utnyttjar bland annat DB Schenker.

Lagen infördes som ett provisorium 1976 för att inte gotlänningarna skulle behöva bära hela kostanden för färjetransporterna till och från ön.

Transportföretag som trafikerade Gotland fick rätt att ta ut en avgift på alla inrikes transporter på fastlandet för att täcka merkostnaderna på Gotland.

Systemet har granskats av flera utredare. Senast 2009 gick myndigheten Tillväxtanalys igenom effekterna i en utredning med titeln ”Gotlandstillägget – en otidsenlig reglering?”.

För att beskriva systemet lånade man en formulering från Berit Rollén, som utredde samma sak redan 2001:

”Riksdagen har överlåtit en ’skatteuppbördsrätt’ på 0,4 procent av värdet av alla inrikes fjärrtransporter med lastbil till de speditionsföretag som trafikerar Gotland. Förhoppningen har varit att dessa medel ska användas till att sänka kostnaden för frakter till och från Gotland.”

Både Berit Rollén och Tillväxtanalys kom fram till att systemet bör avskaffas.

• Staten har ingen kontroll över hur mycket åkerierna debiterar och vet därför inte om de får för mycket eller för lite i kompensation eller hur mycket av subventionen som hamnar hos fraktköparna på Gotland.

• Systemet missgynnar nya aktörer, och kan bryta mot Konkurrenslagen och EU-rätten.

• Avgiften ökar kostnaden för fastlandskunder som inte ens vet att de är med och subventionerar Gotlandstrafiken.

• Dessutom straffas transportföretag med många körningar till och från Gotland. Deras kostnad stiger, men inte ersättningen – som ju tas ut av fastlandskunder för transporter i resten av landet.

Ändå har samtliga regeringar under fyra decennier behållit systemet, eftersom ingen vet vad effekterna skulle bli om det tas bort.

I mejl till ATL bekräftar presskommunikatören Axel Eriksson på Infrastrukturdepartementet att reglerna fortfarande gäller. Den myndighet som äger frågan är Sjöfartsverket, som i en föreskrift från 1996 bestämt detaljerna kring regleringen.

Men inte ens Sjöfartsverket känner till Gotlandstillägget. När ATL börjar ställa frågor gräver verksjuristen Åsa Holm i arkiven och blir förvånad.

– Du har rätt, den här föreskriften gäller fortfarande fast ingen här har hanterat frågan på flera decennier, säger Åsa Holm.

Speditionsfirmorna DHL, DB Schenker och DSV har rätt att ta ut avgiften, men vill inte berätta hur mycket pengar de får in. Enligt DHL har de heller inte tagit ut avgiften sedan 1990-talet.

ATL har räknat på nettoomsättningen i DB Schenkers och DSV:s senaste årsredovisningar. Det ger en årlig nivå på 76,7 miljoner kronor, men den siffran är förmodligen för hög. I omsättningen kan det även finnas intäkter som inte ger rätt att ta ut tillägget, som hyresintäkter eller andra typer av frakter.

Björn Widerström är VD på Gotlands Bilfrakt, som kör för marknadsledaren DB Schenker. Hans uppfattning är att subventionen snedvrider konkurrensen. Speditörer med mycket trafik på fastlandet men få transporter till Gotland gör en oskälig vinst, medan marknadsledaren på Gotlandsfrakten får för lite i subvention.

– Det här är fullständigt felkonstruerat. Pengarna borde naturligtvis gå till en gemensam pott som staten har ansvar för och där pengarna fördelas bland de företag som kör på Gotland, säger han.

För att subventionera frakter till och från Gotland har staten i 43 år gett speditionsfirmor rätt att ta extra betalt för alla frakter på fastlandet. Enligt ATL:s beräkning kan firmorna ha fått in över 70 miljoner kronor per år på detta okända tillägg.

Ska subventionera transporter till Gotland – drabbar lantbruksföretag och andra kunder på fastlandet.