Hans Dahlgren

På ett transportband matas den här dagen nyskördad rödklöver in i pilotanläggningen i SLU:s gamla kostall i Alnarp. Den tvättas och pressas sedan så att juicen och fibrerna separeras. Därefter går juicen vidare i ytterligare flera steg för att utvinna ett ganska rent, högvärdigt protein, främst tänkt för produkter till livsmedel.

Ett tiotal olika växter ska köras i pilotanläggningen för att utvärderas.

Men det finns också andra branscher som är intresserade av proteinet eller de biprodukter som uppstår.

– Även kosmetikaindustrin är intresserad, vi har också hälsokostsidan och ingredienssidan. Sedan är biogas en stor intressent för det vi inte kan använda till något annat, säger projektledaren Viveka Sernvi Hansson.

I det delvis Vinnova-finansierade projektet ingår en rad partners från dessa olika branscher. Innan pilotanläggningen byggdes testades principen i laboratorium, men där blev mängderna för små för att det skulle gå att göra försök och utvärderingar. Nu blir mängderna större.

SLU-forskaren Bill Newson, en av personerna bakom idén till fabriken, övervakar stegen efter att juicen pressats.

Bakgrunden till projektet är behovet av mera växtprotein. Enligt initiativtagaren, professor Eva Johansson, vore det inte hållbart om hela jordens befolkning skulle äta lika mycket köttprotein som vi gör i västvärlden.

– Det finns också önskemål från många konsumenter i västvärlden om andra proteinkällor än från kött. Jag vill inte säga att man inte ska äta kött, men jag tror att det behöver kompletteras med andra möjligheter, säger hon.

Här görs först en värmebehandling och sedan en pH-sänkning av juicen för att utvinna olika proteiner.

Växtproteinet ska helst också vara lokalproducerat för att slippa de miljömässiga nackdelar som exempelvis importerad soja kan ha. I det här fallet görs proteinet dessutom från råvaror som redan finns i närheten, men inte utnyttjas optimalt.

Ett av syftena med projektet är att utröna vad som krävs för att skala upp produktionen och få ekonomi i den. Mängden av den åtråvärda slutprodukten som kallas ”vitt protein” blir för liten för att en anläggning ska bära sig. Därför behöver de så kallade sidoströmmarna, produkter som uppstår på vägen, också gå att sälja.

De växtfibrer som blir över efter pressningen tömmer Ecevit Yilmaz, partneransvarig, i en behållare för att sparas.

Det kan handla om fibrer för livsmedel eller fibertillskott för hästar. Det gröna proteinet som utvinns kan bli högvärdigt hästfoder och fenoler skulle kunna användas som ett mera naturligt konserveringsmedel i mat.

– Minst två högvärdiga produkter förutom det vita proteinet kommer vi att behöva, säger Eva Johansson.

I pilotprojektet ska en rad grödor testas för proteinutvinning. Förutom rödklövern så är det bland annat grön råg, vallgräs, grönkål och blast från morötter, sockerbetor och rödbetor.

Fibrerna skulle exempelvis kunna användas som kostfibertillskott för människor och djur.

Samtidigt som projektets partners tittar på kommersiella applikationer och gör analyser, jobbar även forskare från SLU med analyser. På det sättet kan kanske idéer komma till ytterligare användningsområden.

Om projektet faller väl ut och en industri skapas ur forskningen tror Eva Johansson att växtodlarna kan komma att påverkas.

– Man kan ju tänka sig att de får en inkomstkälla till. Om vi vill köpa in deras sidoströmmar så får de bättre betalt än om de plöjer ner dem eller det går till biogas. Delar av processen kanske man kan göra på gårdsnivå och då höja priset.

Viveka Sernvi Hansson är projektledare från SLU Holding, vars uppdrag är att stödja kommersialisering av forskningsresultat. Här i samtal med forskaren Bill Newson.

<h3>Om processen</h3>1. Växterna tvättas, krossas och pressas. Ut kommer juice och växtfibrer.2. Juicen går vidare för värmebehandling. Här klumpar det gröna proteinet ihop sig och kan separeras från vätskan.3. Till den vätska som är kvar tillsätts syra för att sänka pH-värdet så att det kvarvarande vita proteinet klumpar ihop sig och kan tas omhand.4. Vätskan som är kvar innehåller en hel del polyfenoler som bland annat är färgämnen, smakämnen och antioxidanter från växterna.5. Det som inte är lämpligt att användas till något kan gå till rötning för biogas och sedan spridas som gödning.

"Det här är vitt protein från grön råg som är frystorkat i pulverform", säger Ecevit Yilmaz.

<h3>Projektet Växtproteinfabriken</h3>Projektet koordineras och projektleds av SLU Holding, baserat på forskning från SLU. Vinnova har gått in med 10 miljoner kronor från sitt program ”Utmaningsdriven innovation”.Projekttiden är två år och har hittills pågått ett år under byggandet av pilotanläggningen. Just nu görs de praktiska försöken, som sedan följs av utvärderingar och skapandet av affärsmodeller.Förhoppningen är att senare hitta finansiering till en fullskaleanläggning.Förutom SLU och SLU Holding samfinansierar 13 partners projektet.

Den blast och andra växtrester som i dag plöjs ner kan komma att bli en ny inkomstkälla för växtodlarna. I ett projekt utvinns nu protein ur växtrester i en pilotfabrik i Alnarp.

I SLU:s gamla kostall utvinns högvärdigt protein ur bland annat klöver och vallgräs.