Lars Wiberg

Det finns stunder då man skulle vilja stanna klockan och bevara det rådande tillståndet, om inte för evigt, så i vart fall för lång tid framöver. Men att som företagare slå sig till ro när det går bra anses vara förödande och ett säkert fall mot avgrundens eviga mörker. Stressade av denna insikt kan en del ge sig in på projekt som inte alltid är så lyckade.

Ur ett nationalekonomiskt perspektiv gör det inte så mycket om bara vart tionde projekt lyckas, det är de som lyckas som för utvecklingen framåt. Men som mjölkproducent behöver man kanske inte vara så angelägen att ”lyssna in” vad marknaden vill ha i framtiden. Det jobbet har man lagt över på det kollektivt ägda mejeriet. Möjligen kan man fundera på om det är konventionellt eller ekologiskt som ger det bästa nettot på den egna gården. Ett visst inslag av inre övertygelse skadar inte men bör inte vara den avgörande faktorn.

Eget mejeri är drömmen för en del. Att få uppskattning direkt från kunderna och ett avsevärt högre pris per liter än till mejeriet känns bra, men det är få förunnat att tjäna några större pengar på denna verksamhet. Det krävs volym och de flesta mjölkgårdarna ligger av förklarliga skäl inte i anslutning till större tätorter. Fokuseringen är fortfarande stor på dryckesmjölk bland lokala småmejerier. Men större delen av mjölken används till andra produkter och då krävs det helt andra produktionsanläggningar och marknadsföring.

Den bistra verkligheten för de flesta är en aldrig avtagande jakt på kostnader och att acceptera det mjölkpris som mejeriet förmår att betala.

Att bevara det nuvarande mjölkpriset borde inte vara omöjligt. Alla tycker säkert inte att det är högt nog för att ge utrymme för återinvesteringar och amorteringar som ligger i paritet med andra företag men mjölkpriset är trots allt det bästa på väldigt länge. Vad krävs för att det inte skall rasa åter igen? Efterfrågan måste vara i balans med utbudet, är det enkla svaret. Man skall inte producera mer av en vara än vad det finns köpare till.

Det gamla kvotsystemet kan verka lockande att återinföra men det ligger inte i tiden med fler centralstyrda system som kostar miljarder att administrera. Ansvaret bör ligga på mejerierna att i större utsträckning eftersträva längre avtal med sina kunder och därmed även reglera mängden mjölk man tar emot. Kanske ett tvåprissystem på mejerinivå. Säkert inte så enkelt att genomföra men om det fungerar att reglera hur mycket ekologisk mjölk man tar emot så bör det inte vara omöjligt att utvidga systemet att omfatta även den konventionella mjölken.

Mjölkens nyttighet diskuteras fram och tillbaka och det kan konstateras att i tillräckligt stora doser är det mesta onyttigt. ”Vatten är ett farligt gift, vilket omger Visby stift” skaldade Falstaff Fakir en gång i tiden. Utsätter man sig inte för större faror än vad det innebär att ta sig ett par glas mjölk, eller andra mejeriprodukter för den delen, kan de flesta känna sig lugna.

Smör, grädde och nötkött - nog skulle livet vara torftigt utan dessa ingredienser.

Lars Wiberg, lantbruksspecialist, Ölands bank

LÄS MER: <a href="http://www.atl.nu/marknadskronika/fettbubbla-och-pulverberg-hotar-mjolkpriset/">Bubblan och berget kan fälla mjölkpriset</a>

Ansvaret bör ligga på mejerierna att eftersträva längre avtal med sina kunder och därmed även reglera mängden mjölk man tar emot, skriver ATLs krönikör Lars Wiberg.

ATLs krönikör om hur ett nytt mjölkprisras kan förhindras.

”Bevara nuvarande mjölkpris borde inte vara omöjligt”

Marknad

Att bevara det nuvarande mjölkpriset borde inte vara omöjligt, skriver ATLs krönikör Lars Wiberg.