Birgitta Sennerdal

Uppgivenhet råder bland många skogsägare. Om det vittnar alla samtal som kommer till ATL om problemet med viltbetning på tallföryngringar.

Skogsstyrelsens älgbetesinventering visar också att andelen tall med färska skador är allvarlig eller svår i samtliga svenska län.

Konsekvensen blir att många skogsägare sätter gran på tallmark.

I Dalskog i Dalsland träffar ATL skogsägarna Jonas Löfqvist från Dalskog, Henrik Torstensson från Tisselskog och Kristian Söderlund från Dals-Rostock.

Skogsägarna Jonas Löfqvist från Dalskog, Henrik Torstensson från Tisselskog och Kristian Söderlund från Dals-Rostock i Dalsland är bekymrade över älgskador på tall.

Alla tre är jägare men framför allt är de skogsbrukare. De vill driva lönsamma skogsföretag men det går inte. I deras älgförvaltningsområde har 93 procent av tallföryngringarna gamla eller nya betesskador.

– Jag planterar gran på tallmark för annars kommer det ju inte upp någonting, säger Jonas Löfqvist.

KOMMENTAR ULF ARONSSON:<a href="http://www.atl.nu/skog/ulf-aronsson-tre-regelverk-som-inte-haller-2/"> Tre regelverk som inte håller</a>

Han är medveten om att gran på tallmark inte är någon bra lösning och visar en 15 år gammal granplantering på tallmark på en del av fastigheten som han köpte till för några år sedan.

Om här stått tall hade det varit 100 skogskubikmeter per hektar. Volymen grankubikmeter är knappt en tredjedel.

Granarna har klena stammar men rikt grenverk och Henrik Torstensson säger ironiskt att det är bra om man vill få fram grot men sämre om man vill ha timmer.

De gamla träden runtomkring är mest tallar, för 100 år sedan fanns här inte mycket älg i skogarna.

Jonas Löfqvist, Henrik Torstensson och Kristian Söderlund är eniga, älgstammen måste minska. Här finns 11–12 älgar per 1 000 hektar, men de påpekar att det inte går att säga exakt hur stor älgstammen ska vara, det beror på fodertillgången.

Som det är nu ser de flera bevis på att fodret inte räcker.

– Jag tycker inte om att älgarna svälter. Att korna har dubbelkalvar är ovanligt och slaktvikten på fjolårskalvar är under 100 kilo när den borde vara 120–130 kilo, säger Henrik Torstensson.

Egentligen ska tallen vara vinterfoder åt älgarna men i de här områdena börjar älgarna äta tall i juli och augusti. Det hade behövts mer rönn, asp, sälg och ek som foder men på vår skogspromenad hittar vi bara en liten nerbetad rönn och Henrik Torstensson konstaterar att den nog aldrig blir större.

Eftersom avskjutningen inte är i nivå med tilldelningen är det inte säkert att det räcker att höja tilldelningen.

Det är svårt att uppskatta hur mycket älgskadorna kostar men skogsägarna i Dalsland gör ett försök. Boniteten här är 6 skogskubikmeter per hektar och år. Med tall på marken uppskattas skogens avkastning till 1 800 kronor per hektar.

Planterad gran producerar bara en sjättedel, vilket ger cirka 300 kronor per hektar och år. Mellanskillnaden blir alltså 1 500 kronor per hektar.

Jaktarrendet på mellan 60 och 150 kronor per hektar kan därför aldrig uppväga kostnaderna för älgskadorna eller för att odla fel trädslag.

– Både älgar och skog skulle må bra av att halvera älgstammen men det blir nog svårt att klara det, säger alla tre.

<h3>Skogsstyrelsen: "Det är den största utmaningen vi har"</h3>

Älgskadorna hotar produktionsmålet, ändå har Skogsstyrelsen inte makt över älgarna. Hoppet står till samverkan.

Varje år presenterar Skogsstyrelsen siffror som visar att älgbetesskadorna på tallskog är för höga. Men mycket mer än så kan inte Skogsstyrelsen göra.

– Besluten ligger utanför Skogsstyrelsen, säger Göran Rune som är chef för Skogsstyrelsens skogsavdelning.

Han konstaterar dock att problemet är väldigt stort.

– Vill Sverige ha mer virkesråvara måste vi komma till rätta med viltskadorna på något sätt. Av alla samverkansprocesser som vi har är det här den största utmaningen, med skog och vilt, säger han.

I slutet av januari startade en samverkansprocess kring produktion och i det första mötet identifierades nödvändiga åtgärder för att öka produktionen i skogen. Att minska älgskadorna var en av dem.

Göran Rune är optimistisk och tror att framsteg kan nås här.

Han lyfter även fram projektet Mera tall i Götaland som ett bra exempel där man kan nå större samförstånd mellan skogsbrukare, som är förtvivlade över att de inte får upp tallföryngringar, och jägare som vill ha en stor älgstam. Nästa steg kan vara ett liknande projekt för hela landet, anser Göran Rune.

Däremot är det svårt för staten att gå in och reglera, och exempelvis tvinga fram hög­re avskjutning, eftersom frågan om älgbetning egentligen är en äganderättsfråga. Skogsägare måste hävda sin äganderätt, enligt Göran Rune.

– Men många har dubbla roller och är både jägare och skogsbrukare, säger han.

Skogsstyrelsen genomför varje år älgbetesinventering, Äbin, samt sammanställer statistik från Riksskogstaxeringen för att beskriva betesskador. Detta underlag används för rådgivning och till en rapport till regeringen där tillståndet i skogen beskrivs.

– Uppfattningen är ändå att vi rör oss i rätt riktning men att mycket är kvar, säger Christer Kalén som är viltspecialist på Skogsstyrelsen.

KOMMENTAR:<a href="http://www.atl.nu/skog/ulf-aronsson-tre-regelverk-som-inte-haller-2/"> Vad är det för mening med regelverk som inte går att efterleva?</a>

Sommartid finns det 300 000-400 000 älgar i Sverige. De senaste åren har det under älgjakten skjutits drygt 80 000 älgar, vilket ger en mindre stam från och med älgjakten och fram till slutet av våren då en ny generation älgar föds.

Källa: Länsstyrelserna, Svenska Jägarförbundet

Skogsägare väljer gran när älgarna äter upp tallföryngringarna. För skogsägaren kan det ge en förlorad avkastning på 1 500 kronor per hektar och år.

Kan för skogsägare ge förlorad avkastning på 1 500 kronor per hektar och år.