Marcus Frennemark

Konsumtionen av mjölkprodukter ökar i Sverige, men allt mer av det vi stoppar i oss är importerat. Fenomenet är inte nytt, så har utvecklingen sett ut i 25 år.

Men mjölksektorn skiljer ut sig i jämförelse med köttbranschen, där självförsörjningen vänder uppåt efter att ha bottnat 2013.

När Sverige gick med i EU 1995 producerade vi mer mjölk än vad som förbrukades i landet. Ekonomiskt var detta inget plus i kanten; det kostade pengar att lyfta ut överskottet och mjölkbönder stimulerades att lägga ner sin produktion.

Efter EU-inträdet har mjölkproduktionen i Sverige sjunkit, men den svenska marknadsandelen av förbrukningen i landet har minskat ännu mer. 2019 var den nere på 70 procent.

Mjölktappet sker samtidigt som konsumtionen stiger. Under den här perioden har förbrukningen per capita ökat med 14 procent. Förra året förbrukade vi 373 kilo mjölkekvivalenter (se faktaruta) per person, alltså mer än ett kilo per dag.

Men vårt konsumtionsmönster har förändrats och det påverkar den svenska marknadsandelen.

Konsumtionsmjölken är fortfarande svenskproducerad för hela slanten. Haken är bara att vi köper allt mindre mängd. Länge ansågs trenden med mjölkspetsade kaffedrycker kompensera för att mjölk användes mindre som måltidsdryck, men de senaste tio åren har efterfrågan ändå sjunkit kraftigt.

Yoghurt, filmjölk och andra syrade produkter har en stabil andel i konsumentens varukorg. Här har det svenskproducerade tappat mark med 25 procentenheter sedan 1995.

Förbrukningen av smör och grädde ökade när LCHF-dieter kom i ropet. Sedan dess har användningen fallit tillbaka något, men är fortfarande större än 1995.

Men även här sjunker andelen svenskproducerat.

Det är dock på ostmarknaden som svensk mjölkproduktion har förlorat mest. Den totala förbrukningen av ost har ökat med 36 procent sedan 1995. I dag konsumerar vi mer än 19 kilo ost per person och år.

Men marknadsutvecklingen för den svenskproducerade osten liknar en skidbacke och föll förra året till bottennoteringen 41 procent.

Utvecklingen för svenskt kött var länge likartad den på mjölkmarknaden. Från en självförsörjning nära 100 procent 1995 sjönk marknadsandelarna fram till 2013, då det inträffade ett trendbrott. Sedan dess har de olika köttslagen (får- och lammkött undantaget) sakta men säkert återtagit förlorad mark och ökat sina marknadsandelar med 6-10 procentenheter.

Köttbranschen har uthålligt kommunicerat svenska mervärden, till exempel låg antibiotikaförbrukning och grisar med knorren kvar, så att både kunder och konsumenter tagit intryck. Under coronakrisen har vi sett hur kunderna i butik efterfrågat svenskt kött tills hyllorna gapat tomma.

Mjölkbranschen kan med lika stor rätt som köttkollegorna hävda låg antibiotikaanvändning, men de saknar bokstavligen knorren.

Eller har de kanske en bildlig knorr, men är på god väg att klippa av den?

Beteskravet, lagregeln att mjölkkor ska ut på bete en viss tid, kunde ha varit mjölkbranschens knorr. Det är något, som på ett för alla begripligt sätt, visar hur svensk mjölkproduktion skiljer sig från konkurrenterna.

Men branschen har uppenbarligen inte lyckats kommunicera att svensk ost och yoghurt baseras på mjölk från kor som har tillgång till utevistelse.

Beteskravet höjer kostnaderna på gårdsnivå och är omtvistat. Vid LRF-stämman nyligen bifölls intentionerna i en motion som ville slopa beteskravet.

Med flexiblare betesregler kan produktionskostnaderna säkert sänkas. Men går det lättare att hävda den svenska mjölkproduktionens förträfflighet om beteskravet försvinner?

<h3>Mjölkekvivalenter</h3>Mjölkekvivalenter är ett sätt att schablonmässigt räkna om produktionen och förbrukningen efter hur mycket mjölkråvara som krävs i respektive produkt. För konsumtionsmjölk, syrade produkter och grädde krävs det ett kilo råvara för ett kilo produkt. För att producera ett kilo ost behövs det tio kilo mjölk och för ett kilo smör krävs tjugo kilo mjölkråvara.

Köttbranschen har uthålligt kommunicerat svenska mervärden så att både kunder och konsumenter tagit intryck. Det borde mjölkbranschen också kunna göra – men med ett slopat beteskrav blir det svårare, skriver ATL:s Marcus Frennemark.

Ett slopat beteskrav försvårar för mjölkbranschen.

”Beteskravet kunde ha varit mjölkens knorr”

Djurhållning

Mjölkbranschen kunde kommunicera svenska mervärden så att konsumenter tar intryck – men med ett slopat beteskrav blir det svårare.