Lena Karlsson

Tillsammans med maken Anders Forsdahl bedriver Elisabet Forsdahl växtodling och nötköttproduktion på gården i Rölanda utanför Dals-Ed. När paret för ett antal år sedan beslöt sig för att de behövde ytterligare ett ben att stå på valde de att satsa på mjölkproduktion med svensk lantrasget och gick in i det lokala mejeriet Dalspira.

Anders och Elisabet Forsdahl satsade på produktion av getmjölk för konsumtion som komplement till växtodling och nötköttsproduktion.

– Vi är inte mejerister utan lantbrukare och har varken kunskap eller tid att satsa på ystning. Målet med vår satsning har varit att kunna öka omsättningen och ha ytterligare en anställd som kunde mjölka. Inte att få mer jobb, säger Elisabet Forsdahl.

Med produktionen följde också ett intresse för lantrasen och avel och utveckling av mjölkgeten.

– Våra getter har funkat kanon men ett av de stora problemen är inaveln i rasen. Vi sliter hårt med den frågan i föreningen, säger Elisabet Forsdahl, som också är ordförande för Svenska Getavelsförbundet.

Inavel blir ett stort problem i en population som inte omfattar mer än cirka 3 000 djur där alla i stort sett härstammar från åtta bockar som importerats från Norge, som i princip samma ras.

En så smal genetisk variation utgör ett hot mot lantrasgeten.

– Primärt måste vi få utveckla, den svenska lantrasen ska inte bara bevaras. För ska vi ha en svensk mjölkproduktion på getter måste vi kunna bedriva en effektiv avel på samma sätt som görs på övriga lantbruksdjur, säger Elisabet Forsdahl.

Det handlar om att kunna ta till vara goda egenskaper och leta fram avelsmaterial, kunna använda och utveckla semin inom getpopulationen, att kunna få hjälp att samla sperma på samma sätt som görs inom fårraserna, att implementera ett avelsprogram och ett sjukdomsprogram. Men inte minst - kunna få in nytt blod.

Elisabet och Anders Forsdahl har länge haft en av Sveriges största besättningar av lantrasget, men håller nu på att avveckla satsningen.

– Vi har ett fåtal ganska stora producenter och utöver det ett stort antal hobbygetägare, där det mer bedrivs uppfödning. Avelsurvalet sker hos de som yrkesmässigt håller på med mjölkproduktion och kan välja på juverformer, mjölkmängd, kaseininnehåll och motsvarande egenskaper och det är då man bedriver en framgångsrik avel, säger Elisabet Forsdahl.

Anders Forsdahl menar att Sverige skulle behöva importera både semin och livdjur för att minska inavelsgraden och utveckla mjölkgetterna. Problemet är att Norge inte betraktas som fritt från scrapie.

– Nu har ändå några besättningar kunnat semineras med sparad sperma från en genbank. När vi tar 20 år gamla bockar kommer vi ändå närmare en riktig avel men i förlängningen hopas vi att få tillgång till fler, säger Anders Forsdahl.

– Vi måste ha ett utbyte med andra länder som man har inom de andra husdjursraserna. Vi vill kunna importera norsk bocksperma och kanske blanda in andra raser då och då, inte i någon stor omfattning, men att få in ett genetiskt material så att det fungerar i det långa loppet, säger Elisabet Forsdahl.

Läs också: <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/minskat-intresse-for-lantraser-genbanker-hotas/">Oro när intresset för lantraserna minskar</a>

<h3>Besättningen under avveckling</h3>Elisabet Forsdahl och Anders Forsdahl bedriver växtodling och nötköttproduktion på gården i Rölanda utanför Dals-Ed. När paret ville utöka verksamheten räknade de på olika alternativ; att föda upp andra djurslag, satsa på turism och mycket annat. ”Det skulle passa både oss och bygden”, som Elisabet Forsdahl uttrycker det.Valet föll på getter och produktion av mjölk för konsumtion. Vid ett besök i England upptäckte paret att getmjölk dracks som ett alternativ av många som inte tålde komjölk och bara några mil från Rölanda pågick samtidigt uppbyggnaden av Dalsspira mejeri.Som mest har cirka 200 mjölkande getter funnits på gården, samt upp emot lika många singetter, slaktbockar och rekryteringsdjur. Nu är getbesättningen under avveckling sedan Dalsspira tvingats till ett ekonomiskt vägval och nu enbart inriktar sig på komjölk som konsumtionsmjölk. Målet är att behålla runt 20 djur för bete och köttproduktion.

Den smala genetiska variationen hos den svenska lantrasgeten är ett hot.– Primärt måste vi få utveckla, den svenska lantrasen kan inte bara vara för att bevara. Det säger Elisabet Forsdahl.