Ulf Aronsson

Mats Magnusson, personalchef samt markansvarig för Skogssällskapets egen skog i Baltikum, var med redan när de började köpa skog i Lettland för 15 år sen.

Efter Sovjetunionens kollaps hade marknaden för landets jordbruksproduktion försvunnit. Mycket jordbruksmark låg oanvänd och för att få i gång någon typ av produktion fanns EU-stöd för omställning till skog.

– Stöden var större än den faktiska omställningsskostnaden så det var en bra affär, minns Mats Magnusson.

Utöver den affärsmässiga delen är Skogssällskapet ambition i Lettland densamma som vid bildandet i Sverige för drygt 100 år sen: Att främja god och hållbar skogshushållning, bland annat genom återplantering.

I dag uppgår deras innehav i Lettland till cirka 13 000 hektar, mest planteringar på nedlagd jordbruksmark, och Mats Magnusson ser gärna att det blir mer.

– Det är den bästa investering vi kan göra. Inte den bästa direktavkastningen, men den bästa investeringen, säger han.

Marken är bördig och på den nedlagda åkermarken växer skogen i rasande fart.

– Det saknas tillväxtfunktioner som passar. Häromåret var vi ute och tittade på skog som enligt de lettiska tabellerna borde vara två meter i hög. I verkligheten var den 4 - 5 meter, berättar Mats Magnusson.

På Skogssällskapet marker är gran och björk de kommersiellt gångbara trädslagen. Enligt beräkningar som de gjort i samarbete med SLU ligger tillväxten för gran mellan 13 och 17 kubikmeter per hektar och år. Även björken växer bra, men där är fokus mer på kvalitet, fanérstock, än på volym.

Skötsel av ett eftersatt 40-årigt granbestånd ger huvudbry. Trots ett förråd på runt 450 kubikmeter är det både för ungt och klent för att vara lagligt att slutavverka. En gallring för att få upp medeldiametern ger stor risk för stormskador och att låta det stå i 40 år till ger dålig ekonomi.

Den snabba tillväxten i kombination med det lettiska regelverket ställer speciella krav på skötseln. Gran får slutavverkas först vid 80 års ålder, eller vid en medeldiameter på 31 centimeter. Enligt Skogssällskapets beräkningar är granbestånden nuvärdesmaximerade redan vid 50 - 60 år, så för att kunna avverka då måste röjning och gallring ha gjorts så att medeldiametern ligger över 31 centimeter.

Liknande regler för diameter och ålder finns även för andra trädslag, och dessutom detaljerade regler för plant- och stamantal vid återbeskogning och röjning, allt genom en lite stelbent byråkrati.

På omställd jordbruksmark går det att klassa skogen som plantageskog. Då är regelverket mycket mindre strikt, men å andra sidan missar skogsägaren möjlighet till skogsstöd, för till exempel röjning.

De områden som beskogades med omställningsstöd närmar sig snabbt både röjning och gallring, och det rör sig om stora arealer. Delar av Skogssällskapets skogar finns i östra Lettland, som är en avfolkningsbygd. Det gör tillgången på arbetskraft till en viktig fråga framöver. Det mesta av skogsarbetet görs manuellt, lönerna är låga och en skördare kan inte konkurrera kostnadsmässigt i gallring. Samtidigt innebär det att det behövs mycket arbetskraft.

Lågt kostnadsläge innebär också billiga föryngringar, vilket har stor effekt på lönsamheten sett över omloppstiden. Men även vid plantering finns svårigheter som vi är ovana vid i Sverige.

– På nedlagd åkermark måste vi rensa runt plantorna i minst tre säsonger, annars har de inte en chans mot gräset, säger Mats Magnusson.

Jorddjupet är mäktigt i Lettland och några berg eller sten finns knappt, något som underlättar om man vill kontrollera jordarten.

I Lettland har varje gård med självaktning ett eget storkbo. Stora arealer med våtmarker gör att det finns gott om föda för en fågel som numera är mycket ovanlig på andra sidan Östersjön.

Det 12-åriga björkbeståndet gör sig bättre på bild, den jämngamla granen intill är mest som en vägg. Tillväxt på granen är 13-17 kubikmeter per hektar och år.

Skogssällskapet äger 13 000 hektar skog i Lettland och vill gärna ha mer. Men även om det växer bra finns också utmaningar.

Skogen växer bra i Lettland. Men regelverket kan komplicera.