Tord Karlsson

I dagens tidning beskrivs mycket allvarliga och konkreta effekter av Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering och hur de drabbar enskilda skogsbrukare.

I båda fallen påverkade det ägarbyten och fick stora konsekvenser för de inblandade. Skogsstyrelsen har hela tiden slagit ifrån sig ansvaret för eventuella konsekvenser för dem som får stora delar av sin skog märkt som nyckelbiotop. Det har setts som en ren marknadsfråga.

Om det dessutom finns ett synsätt inom Skogsstyrelsen att detta är ”ett kostnadseffektivt sätt att skydda rödlistade arter” är det hög tid att återupprätta respekten för skogsägaren. Där brister det.

När politiken och myndigheterna hittills inte har förmått lösa problemet pekar rättssystemet ut riktningen. Två domar i två olika förvaltningsrätter har slagit fast att ett beslut om nyckelbiotop kan överklagas och rätten i Malmö ansåg att den där behandlade registreringen saknar stöd i lagen och därför ska upphävas.

Det är goda nyheter för ägande- och förfoganderätten och om det står sig i högre instans tar det antagligen död på nyckelbiotops­begreppet.

Det behöver inte betyda att problemet är löst. Behovet att skydda viss natur finns kvar, men nu får politiken gripa in och ge förutsättningar för klara spelregler och rimliga ersättningar för intrång och begränsningar i brukanderätten. Myndighetspersoner ska inte smyga omkring i skogarna med dold agenda.

Att ”värna och stärka den privata äganderätten till skogen” är tillsammans med ”säkra resurser för skydd av värdefull natur” punkter i januariöverenskommelsen mellan regeringen och samarbetspartierna. Därför tillsattes utredningen Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen. Den ska hantera nyckelbiotoperna och många andra frågor. Den fick ett år på sig. Det visar sig nu vara alldeles för kort tid och utredaren Agneta Ögren har begärt förlängning.

Det smyger sig på en krypande känsla av att alla problem inte kommer att lösas av utredningen. Men den får inte bli en halvmesyr. Det krävs mer tid. Lika viktigt är det att den utlovade utredningen om översyn av Artskyddsförordningen ­tillsätts, och kan arbeta parallellt med den andra skogsutredningen eftersom uppdragen gränsar till varand­ra.

Att stärka äganderätten i skogen är en viktig punkt i januariöverenskommelsen. Att den pågående utredningen ligger under Miljödepartementet är förvånande, det är i huvudsak en näringslivsfråga. Det åligger miljöminister Isabella Lövin att för det förs­ta ge utredningen mer tid, för det andra tillsätta en utredning om Artskyddsförordningen och för det tredje se till att skapa ordning och reda i skogspolitiken innan mandatperioden är över.

Då behövs det nog påtryckningar från and­ra håll i regeringen och från stödpartierna. Löften från januari 2019 börjar bli gamla nu.

De två jämställda skogspolitiska målen – produktion och miljö – fortsätter att skapa problem för skogsägare, skriver ATL:s Tord Karlsson.

Nyckelbiotopsinventering drabbar enskilda skogsägare, skriver ATL:s Tord Karlsson.