Det är deklarationstider och den ständiga jakten på avdrag gör sig påmind. Nu handlar det dock om en alldeles särskild sorts jakt, den på vilt i naturen: en ganska vanlig fråga så här års är nämligen om utgifter för jakt är avdragsgilla.

Man kan tycka att detta är en typisk privat kostnad, men riktigt så enkelt är det inte. Verksamhet som kan knytas till själva innehavet av en näringsfastighet är nämligen automatiskt näringsverksamhet, även om de så kallade rörelsekriterierna – vinstsyfte, yrkesmässighet och självständighet – inte är uppfyllda.

Jakträtten på mark tillkommer fastighets­ägaren, eller fastighetsägarna om flera fas­tigheter förts samman till ett viltvårdsområde. Jaktarrende är därmed utan tvekan skattepliktigt som inkomst av näringsverksamhet.

Enligt min uppfattning är huvudregeln att också fastighetsägarens egen jaktverksamhet ingår i näringsverksamheten. Detta synsätt stärks om ett viktigt syfte med jakten är att motverka skador på lantbruket, till exempel från vildsvin.

En förutsättning för att jakt ska vara laglig är att jägaren har licens, men licensen ger i sig ingen jakträtt. Vilt som nedlagts tillfaller således den som har både licens och jakträtt. Mycket talar därmed för att fastighetsägarens jakt är en verksamhet som är ett led i ”innehav av näringsfastighet”.

Synsättet bör gälla även när den egna jakträtten kompletteras med jakträtt på arrenderad mark, respektive särskilt arrenderad jakträtt.

Om jaktverksamheten utgör näringsverksamhet är vapen, ammunition och tillbehör avdragsgilla. Vapen utgör inventarium och skrivs av enligt reglerna för sådana tillgångar. Om anskaffningsvärdet understiger 23 249 kronor för 2019 medges direktavdrag för hela utgiften. Ammunition är en direkt avdragsgill kostnad och det är även inköp av åtelmaterial, som spridare, lampor, foder med mera, samt riktmedel.

När det gäller jakthundar måste hundens koppling till den privata sfären prövas. En lite skämtsam prövning utgår ifrån var hunden tillbringar dygnsvilan: i bostaden eller i hundgården?

Jakthundar med särskild förmåga att jaga vildsvin, som lajka, wachtel eller tysk jaktterrier, kan mycket väl utgöra inventarium i näringsverksamheten. Även vallhundar och hundar som kan freda boskap från rovdjursangrepp, som maremma och kuvasz, kan ingå i lantbruksverksamhet. Detsamma gäller eftersökshundar, jakthundar som används för eftersök av trafikskadat eller skadskjutet vilt – men det kan bli aktuellt med uttagsbeskattning för privat utnyttjande.

Näringsbeskattningen måste fullföljas konsekvent. Det innebär att marknadsvärdet av kött för egen eller närståendes förbrukning, liksom intäkter vid försäljning av kött, ska tas upp i näringsverksamheten.

I många fall accepteras en tyst kvittning som innebär att varken intäkter eller kostnader deklareras. Detta brukar accepteras av såväl Skatteverket som skattedomstolar. Får ni problem med Skatteverket är det bara att höra av er så kanske vi kan driva frågan som ett subventionerat principmål för näringens bästa.

ATL:s krönikör Urban Rydin reder ut vad som gäller för jakten när du ska deklarera.

ATL:s krönikör Urban Rydin reder ut vad som gäller för jakten när du ska deklarera.

Så blir jakten avdragsgill i deklarationen

Lantbruk

Det här gäller om du vill göra avdrag för din jakt i deklarationen.