Sverige har ett unikt djurhälsoläge. Det är något jag ständigt återkommer till, så även i mina krönikor här i ATL. Ibland blir det nästan lite tjatigt. Det tycker EU-kommissionen också.

Så fort man på EU-nivå försöker förenkla en lagstiftning eller likrikta ett regelverk så räcker Sverige upp handen. ”Det här är inte applicerbart på oss” eller ”Vi har lite andra förutsättningar” och ”därför behöver vi göra ett undantag här”. När det handlar om djurhälsa, frihet från sjukdomar och antibiotikaförbrukning är Sverige Bror Duktig. Jag tror faktiskt att det kan ligga oss i fatet ibland.

Just nu handlar det om den nya djurhälsolagen inom EU. En enormt omfattande lagstiftning som antogs förra året och som fullt ut träder i kraft 2021 och där vissa delar fortfarande är under utformning. Lagen strävar efter att vara så enkel och tydlig som möjligt med syfte att underlätta handel med djur och djurprodukter inom unionen och samtidigt skydda oss ifrån eller förhindra spridning av vissa viktiga sjukdomar. Det är bara det att begreppet ”vissa viktiga” sjukdomar inte riktigt har samma omfattning i många länder som för oss i Sverige.

Processen med att bestämma vilka sjukdomar som ska regleras inom djurhälsolagen kallas ”listning”. Vissa sjukdomar som anses tillräckligt viktiga listas och kategoriseras i lagtexten och det är endast för dessa som länder får vidta åtgärder mot eller ställa krav om vid handel. Sjukdomslistningen är alltså av väldigt stor betydelse för Sverige och hur vi framöver kommer tillåtas att försvara den goda hälsosituation som vi har bland våra lantbruksdjur, med frihet från många sjukdomar som är vanligt förekommande i resten av EU. Från svensk sida pågår nu arbetet med att höja vissa sjukdomars status till att anses viktiga nog. Vi slåss för rätten att försvara oss.

Sverige har i sin argumentation ofta goda exempel på vad sjukdomar kostade den svenska produktionen innan vi beslöt oss för att utrota dem och vad vi därmed har ”tjänat” på vårt arbete för sjukdomsfrihet. Audjezkys sjukdom (AD) var spridd i cirka 5 procent av grispopulationen när vi beslutade oss att utrota smittan i början av 1990-talet. Arbetet med att utrota AD beräknades kosta 188 miljoner kronor men kostade i slutänden bara 110 miljoner. Däremot uppskattas vinsten av sjukdomsfriheten till 1,2 miljarder kronor i form av minskad dödlighet, minskade produktionsförluster och avsaknad av vaccinationskostnader. Väl investerade pengar alltså. Att gå igenom dessa underlag är en nyttig påminnelse om vad det svenska djurhälsoläget faktiskt innebär och man fylls av respekt för det arbete som lagts ned av bönder, näring och myndigheter genom åren för att uppnå detta.

Trots dessa goda argument kommer vi inte att vinna i alla avseenden. Starka krafter från nationer med stor export eller import av levande djur vill såklart att den handeln ska kunna fortgå utan för många hinder och kontroller. Sverige kan i dessa sammanhang inte räcka upp handen och argumentera för varenda sjukdom. Vi måste välja våra strider. Min förhoppning är trots allt att när sjukdomslistningen är färdigutredd har Sverige bidragit till att höja säkerheten vid handel för ett antal sjukdomar som tidigare inte reglerats inom EU.

Vi kan i så fall se fram emot en ny europeisk djurhälsolag som ger oss tillstånd och möjlighet att fortsätta försvara vårt djurhälsoläge. Det tjänar både våra djur och lantbrukare på.

Ebba Schwan, djurhälsoveterinär på Gård & Djurhälsan

Sjukdomslistningen inom EU är av väldigt stor betydelse för Sverige och hur vi kommer att tillåtas att försvara den goda hälsosituation vi har bland våra lantbruksdjur, skriver Ebba Schwan i sin krönika.

Det gäller att välja sina strider när EU listar sjukdomar för den nya djurhälsolagen, skriver Ebba Schwan i sin krönika.

”Vi slåss för rätten att försvara oss”

Djurhållning

"Sjukdomslistningen inom EU är av väldigt stor betydelse för Sverige och hur vi kommer att tillåtas att försvara den goda hälsosituation vi har bland våra lantbruksdjur", skriver Ebba Schwan i sin krönika.