Mari Nälsén

Återsamling innan nästa säte. Det går åt ett stort antal människor och hundar för att presentera en kvalitativ fasanjakt.

<p>Det blåser storm och vågorna piskar över relingen när Ventrafikens färja trotsar blåsten och styr från Landskrona mot Ven. I skrubben där hundar får vistas på mellersta däck är det fullt. Elva personer och 16 hundar trängs i förhoppningen att få en trevlig dag på fasanjakt.</p>

<p>En stund senare rullar vagnarna med jägare och hundförare ut på vägarna. Folk och hundar sitter på vagnar och har man riktig tur har vagnen tak och väggar som skydd mot vind och regn som känns som småspik. </p>

<h3>Lag att det ska finnas apportörer</h3>

<p>En jakt på drivna fasaner går till så att folk med stötande spaniels och drevfolk går igenom en remiss av buskar eller högt gräs där fågeln trivs och får dem att lyfta. När viltet skjutits och fallit till marken används retrievers till att leta upp dem och bära dem till föraren. Förutom det rent etiska med att ta hand om viltet som fälls är det också lag i Sverige på att det ska finnas apportörer med på de flesta former av fågeljakt. </p>

<p>Jobbet ställer oerhört stora krav på hundarna men också på förarna som måste träna sina hundar rätt för att de ska vara effektiva. Ett arbete som aldrig tar slut. Det finns också en del prov och tävlingar i apportering som förutom jakt kan räknas som en populär hundsport.</p>

Camilla Goldfarb skickar sin Peak på en fasan. Hunden ska gå i den riktning hon pekar för att finna fågeln.

<h3>”Natur som inte liknar många andra”</h3>

<p>Nästan var man står på Ven ser man ut över havet och den här dagen är det ett vildsint hav som visar upp sig. Mitt på ett fält i den rytande stormen står Susanne Nilsson med labradorerna Ross och Jörgen. De har apporterat här i många år och trivs bra med det. </p>

<p>– Ven är väldigt speciellt, berättar hon. Det är en natur som inte liknar många andra och eftersom det i stort sett inte finns några predatorer på ön är det otroligt viltrikt. Framför allt finns det väldigt mycket hare. Det är fantastiskt att vara här och jobba med hundarna, man blir väl omhändertagen och får väldigt god mat. </p>

<p>Hundarna sitter stilla och tittar, när det skjuts hos en av jägarna är de lugna men uppmärksamma. Fram tills de får ett kommando vill säga. Då är det full fart i terrängen där de använder syn och lukt för att lokalisera fågeln. För det gäller det att få dem till rätt plats och för det krävs att hunden lyder och litar på att hundföraren har rätt. </p>

Fasanen störtar till marken efter ett välriktat skott av jägarna.

<p>Ön är som en platå som reser sig upp ur havet och hur brant kuststräckan är får vi en försmak av vid nästkommande såtar. Det stupar brant ned mot havet vilket gör det svårt för både hundar och människor stå upprätt. Men här trivs fågeln och kommer flygande över jägarna. Camilla Goldfarb som rest från Finspång med sina hundar Peak och Ecco har fullt upp att göra när fasanerna ramlar ned och rullar ned för branten. Lite längre ned står kollegan Åza Vikström från Sturefors vars hundar Race och Mill får ta hand om den fågeln som med vindens hjälp går ned i vattnet.</p>

<p>– Det här är en terräng som vi inte ser maken till på Östgötaslätten, säger hon. </p>

<p>Magnus Pettersson har anordnat avancerade fasanjakter på Ven i 25 års tid och för honom är duktiga apportörer som reser hit och hjälper till ovärderliga. </p>

<p>– Förutom att det faktiskt står i lagen så har vi en biotop härute där det krävs duktiga apportörer som effektivt kan söka upp viltet. Hade vi inte dem hade vi inte alls kunnat jaga lika mycket berättar han.</p>

Enligt svensk lag ska det finnas med en apportör på fågeljakt. Dessutom skulle det vara svårt att hitta dem utan hund i Vens snår. Här är det labradoren Peak som levererar in en skjuten fågel.

Labradoren Mill apporterar en fasan som aldrig skulle ha hittats av en människa.

Jaktledare Magnus Pettersson har anordnat fasanjakter på Ven i 25 år.

<p>En jaktdag är över och blåsten har tagit ut sin rätt hos både hundar och människor. Det är lika många hundar på färjan tillbaka till fastlandet men nu är de inte pigga och alerta som i morse. Nu slumrar de i varma täcken tätt tillsammans och bryr sig inte om båtens gungande.</p>

Ven är en svensk ö i Öresund med en areal av 750 hektar. 600 av dem är uppodlade.

<h3>Ven</h3><p>Ven är en svensk ö i Öresund, belägen cirka 4,5 kilometer från den skånska västkusten och 8,5 kilometer från närmsta punkt på Själland i Danmark. Den har en areal av 750 hektar och 600 av dem är uppodlade. Det är en av de nordligaste platserna i Europa där det går bra att odla durumvete.</p><p>Längs hela kusten stupar ön brant ner mot havet där Öresund möter en stenig strand. Denna branta kust kallas för Backafall. På ön finns en enda skogsdunge som är omkring fyra hektar stor. </p><p>Småviltstammarna är fina vilket beror på en kombination av tätt samarbete mellan markägare att inte ha för hårt jakttryck men också för att det finns väldigt få rovdjur på ön. Det finns en liten stam mink men mård, grävling och räv saknas. Den sista räven på ön lär ha försvunnit 1987. </p><h3>Retrievern - apportören</h3><p>Retriever är samlingsnamnet på sex hundraser som alla är apporterande fågelhundar. Labrador-, Golden-, Flat coated-, Curly coated-, Nova scotia duck tolling- och Chesapeake bay retriever. Det är främst de tre förstnämnda som idag används som apporterande under jakt.</p><p>Retrievern avlades fram när klappjakt kom på modet i 1800-talets England och har avlats fram i samma takt som den moderna hagelbössan kommit till. Hundarnas egenskaper med en stark vilja att vara sin förare till lags har gjort dem till populära tävlingshundar i många olika tävlingsgrenar.</p>

<p>När det ska jagas fasan på den 750 hektar stora ön Ven ställer det stora krav på apportörerna, vars främsta uppgift är att se till att viltet hittas och hämtas. ATL tog rygg på hundförarna en jaktdag när det blåste storm på ön som ligger mitt i Öresund.</p>