Åtgärda orsakerna - inte symtomen

En läsare ringer och kommenterar Synpunkten den 8 april, den där danske grisbonden Søren Søndergaard skriver om svanskupering:

”Han säger att de har provat allt för att komma tillrätta med svansbitningen – utom att ta väck helspalten och strö med halm…”

Jo, det är ett klokt påpekande. I Søren Søndergaards artikel tonar en annan syn på djurhållning fram: svanskupering är god djuromsorg för att det är mindre smärtsamt än svansbitning.

Samma syn finns i Rapportinslaget nyligen om en amerikansk grisuppfödare. Han gav grisarna antibiotika och hävdade också djuromsorgsskäl: om han inte gav dem antibiotika skulle de bli sjuka och lida av det.

Ett tredje exempel kom nyss i ett pressmeddelande från Moderna Ägg. Denna organisation förespråkar dagens inredda burar för värphöns. Burhöns har det bättre än frigående höns, de slipper stress, fjäderplockning och inälvsparasiter, anför Moderna Ägg.

Det är mycket möjligt att alla tre har rätt: trångt levande grisar har det bättre utan svans och med antibiotika, och trångt levande värphöns har det bättre i bur.

Men det är att åtgärda symtomen framför orsaken. Effektivitetskrav tvingar ihop djur i sådan grad att problem uppstår och produktionen sjunker. Men lösningen är inte större ytor, det är för dyrt.

Kostnadsjakten blir en kapplöpning mot botten. Billigast produktion vinner, eller rättare sagt överlever.

Hur kom vi hit? Hur kom vi som konsumenter att anse att mat inte får kosta just något? Att vi kan kasta alla tankar om djuromsorg överbord bara vi kan spara några kronor? Vilket ansvar har handeln för detta?

LRF Ungdomen i Skaraborg har i ett debattinlägg i ATL den 11 april argumenterat för de svenska djurskyddsreglerna. De ger mervärde som vi förlorar om den svenska nivån på djurskyddet sänks, hävdar skribenterna.

Det är vällovligt, men den bistra sanningen är att svensk produktion avvecklas för att alltför få vill betala för djurens välfärd. Finns det fler alternativ än att sänka kraven så att nedläggningstakten minskar eller att fortsätta som hittills och… ja, vadå? Det kan sannerligen diskuteras vad som är rätt väg.

I Sverige är svansbitning tack och lov inte något större problem. Det borde inte vara det någon annanstans heller. Utan kupering.