Arrendelagstiftning - en svår uppgift

Förr var jordägaren den starkare parten, ett gods till exempel, och reglerna utformades så att arrendatorn skulle få en tryggare tillvaro.

I dag är jordägaren ofta en person som bor på sin gård men arrenderar ut gårdens kanske 20-30 hektar. Den som arrenderar dessa hektar är en storbonde som själv äger några hundra hektar och dessutom arrenderar mark av ett antal små jordägare.

Styrkeförhållandet kan alltså mycket väl vara det omvända.

Det har lett till att ägarna till dessa gårdar är ovilliga att arrendera ut marken på längre tid än ett år. Därigenom undviker de att arrendatorn får besittningsskydd till marken.

Regeringen har uppmärksammat problemet och tillsatt en utredning. Den ska överlämnas den 30 maj, men redan är diskussionen het om det som hittills är känt om förslagen.

Utredaren skulle se om det går att knyta arrendeavgiften till ekonomiskt resultat. Världsmarknad och priser på jordbruksprodukter och insatsmedel kan ju fluktuera kraftigt numera. Men så blir det inte, utredningens fokus är på problematiken kring ettårsarrendena, som kom in via tilläggsdirektiv.

Det är rimligt att ett gårdsarrende omfattas av regler som ger arrendatorn högre trygghet än ett sidoarrende utan boende. Men förslaget är att också ettårsarrenden ska ge besittningsskydd.

Besittningsskydd försvårar försäljning av marken, återinträde och storleksrationalisering, anför jordägarsidan. Å andra sidan försvåras arrendatorns rationalisering om det inte är säkert att han eller hon får behålla den arrenderade marken ett visst antal år.

Reglerna bör ge båda parter utvecklingsmöjligheter och trygghet; arrendatorn i form av långsiktiga villkor, jordägaren i form av möjlighet att utan orimlig väntan eller kostnad kunna säga upp arrendet.

Att skapa en arrendelagstiftning som uppfattas som rättvis och tidsenlig, som inom vissa ramar ger utrymme för avtal mellan parterna och dessutom inte urholkar äganderätten utan ger jordägare möjlighet att råda över sin egendom är en mycket svår uppgift.

Runt 43 procent av den brukade marken är arrenderad. Det är mycket viktigt att arrendelagstiftningen blir bra.