Fredrik Stork

Det finns många pannor ute på lantbruket och i dess sidonäringar. Här är en större anläggning, som bland annat kan användas inom växthusnäringen.

Hur värmeanläggningar av det här slaget ska hanteras är sedan länge fastslaget i användarföreskrifterna (AFS 2002:1 paragraf 13). Redan där ställs det krav på dokumenterade kunskaper. Därför är Arbetsmiljöverkets bedömning att kunskapskravet inte har ändrats, utan bara kontrollen av certifieringen.

– Kritiken har gått ut på att det har varit svårt att följa upp regelverket. Målet är att detta ska skapa ett mer svartvitt system, säger Torben Vincentsen, enhetschef på Arbetsmiljöverket, som kommentar på det regelverk som ställer krav på att en rad värmeanläggningar måste ha certifierade pannoperatörer från och med 1 december 2020.

Historiskt har det också förekommit många olyckor, och det är just därför som den här typen av anläggningar tillhör några av samhällets allra äldsta reglerade områden på arbetsmiljöområdet.

Vissa kritiker påstår att det ibland kan vara svårt att veta vilken typ av panna man har. Hur kommenterar du det?

– Om det inte framgår av tillverkarens information har vi har en viss vägledning på vår hemsida, samt i föreskriften. Annars kan man få den informationen från kontrollorganet. Oftast står det på kontrollintyget vilken panna man har.

LRF:s bild är att man får lära sig saker på utbildningen som man inte har nytta av. Vad säger du om det?

– I föreskrifterna ställer vi inte krav på att man ska gå en utbildning, utan vi ställer krav på vad man ska kunna. I princip räcker det med att göra provet, men ofta har man nog svårt att få godkänt utan att gå en utbildning. Jag har viss förståelse för att man efter 30 år har bra kunskap om den panna man jobbar med, men det kan vara bra att förnya sina allmänna kunskaper. Problemet är att små pannor också kan vara farliga, eftersom det handlar om termodynamik. Det gör att man måste ha samma krav på utbildning oavsett om det handlar om en liten eller en stor panna.

Regelskärpningen föregicks också av en remisshantering inför införandet den 1 december 2017. I samband med detta sattes två olika tidsfrister för genomförandet, varav den ena trädde i kraft 1 december 2020 och den andra träder i kraft först 2022.

– På grund av att många kurser har ställts in under coronapandemin har vi också fått in många dispensansökningar, men vi upplever också att många har vaknat sent.

Men kunde man inte ha infört ett mer relevant regelverk för de mindre anläggningarna som ligger i kategorin under de stora fjärrvärmenäten och kommunala anläggningarna?

– Det skulle kräva en större översyn av föreskrifterna, som vi inte har möjlighet att göra nu. Det är även många som är berörda av de regler som vi tar fram, som olika certifieringsorgan och Swedac. När reglerna har varit i kraft ett tag kommer vi att göra en omprövning utifrån de signaler vi får in om hur de nya föreskrifterna fungerar, men det kräver mycket utredning, och att göra om den här typen av föreskrifter tar minst 3-5 år. För närvarande gör vi i stället en utredning om möjligheten att se över övergångsbestämmelserna för certifiering av pannoperatörer.

De nya krav på värmeanläggningarna som trädde i kraft 1 december 2020 är inte så nya som man kan tro vid en första anblick, enligt Arbetsmiljöverket. Att skapa egna regler för mindre anläggningar hade också varit betydligt svårare, men kan komma på längre sikt.

Men myndigheten stänger inga dörrar – systemet kan komma att ses över längre fram.

Arbetsmiljöverket: Svårare att skapa egna regler

Marknad

Att skapa särskilda regler för mindre anläggningar hade varit betydligt svårare, enligt myndigheten.