Tord Karlsson

En kartläggning av EU:s hälsovårdsmyndighet EFSA och smittskyddsmyndigheten ECDC visar hur allvarligt läget är. I vissa länder i södra och östra Europa är resistensen så omfattande att antibiotikan är verkningslös mot stammar av campylobacter och salmonella.

I Sverige är läget bättre. Det är en blandning av tur och skicklighet. Sverige var tidigt ute, redan för över 30 år sedan slutade vi medicin i djurfodret för att få djuren att växa snabbare.

<a href="https://www.landlantbruk.se/lantbruk/stolt-over-forbudet-besviken-over-resultatet/">Land lantbruk</a> uppmärksammade i senaste numret hur det hela började. För LRF:s del var startskottet en LRF-motion av Sven-Erik Johansson i Nibble 1984. 1986 förbjöd Sverige som första land i världen medicin i djurfoder.

Argumentet då var inte antibiotikaresistens, den var inte ”uppfunnen”. Det handlade mer om etik. Förbudet togs inte emot som en välsignelse av hela branschen, kostnaderna och rädslan för utländsk konkurrens förskräckte.

Det blev också länge konsekvensen med stor konkurrens och ökad importandel. Först på senare år har vi kunnat öka prisspannet till övriga konkurrentländer, bland annat med djurhållningen som argument. Vårt positiva hälsoläge kunde ha använts i marknadsföringen mycket tidigare och mycket bättre.

På de över 30 år som har gått har det hänt förvånansvärt lite i övriga världen. Skillnaderna i antibiotikaanvändning mellan länder i Europa är enorma. Sverige och Norge hör till de mycket återhållsamma. Tyskland och Danmark ligger betydligt högre men har en positiv trend år från år.

I södra Europa finns inte denna utveckling. Länder som Cypern, Spanien och Italien ligger kvar på väldigt höga förbrukningsnivåer, vissa år ökar till och med användningen.

Men nu ska en ändring ske. Sent ska syndarna vakna. EU har bestämt sig för att inom tre år fasa ut tillväxtbefrämjande antibiotika i djurfoder.

Att dessa skillnader mellan i princip norra och södra Europa ska utjämnas inom tre år verkar otroligt. Men riktningen är självklar och det kommer att kräva stora investeringar och omläggningar av driften, den process som Sverige genomgick på 1980-talet.

För folkhälsan i världen är det bara att beklaga att det dröjer. Bakterierna känner inga gränser och oansvarig användning av antibiotika drabbar oss alla.

Om det finns något positivt är det att ännu finns det gott om tid att framhålla den svenska djurhållningen, ta marknadsandelar, öka exporten och se till att pengarna går tillbaka till gården.

Resistensen mot antibiotika hos bakterier som vandrar mellan djur och människor ökar i EU. Det är en bokstavligt talat livsfarlig utveckling. Om trenden inte kan brytas är det början på en lavinartad utveckling av dödsfall där antibiotikan har blivit verkningslös.

Vårt positiva hälsoläge kunde dock ha använts i marknadsföringen mycket tidigare och mycket bättre, menar ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.