Paul Harvey är inte direkt ett välkänt namn i Sverige men i USA var han en legendar fram till sin bortgång 2009. Under decennier var han en välkänd radioröst, inte minst för landets stora landsbygdsbefolkning.

In i mitt liv seglade han för snart ett år sedan, med hjälp av ett inspelat tal från konferensen Future Farmers of America 1978.

Sedan jag hörde ”So God made a farmer” för första gången har talet fått lov att agera budbärare åt mig vid många tillfällen. Jag spelar det för mig själv när jag har hemlängtan. Ibland har jag lyssnat på det för inspiration. Främst har jag spelat upp det för vänner och bekanta när mina egna ord inte räcker för att beskriva den känsla av ansvar jag förknippar med de gröna näringarna.

Som agronomstudent brottas jag ständigt med begrepp, hållbarhet kanske oftare än något annat. Efter mer än tre år har jag definierat, kritiserat och applicerat det fler gånger än jag kan räkna. Vissa veckor känns det som om hållbar utveckling står mig upp över öronen, en känsla jag förstått att jag delar med andra. Kanske är det exponeringen för konceptet hållbarhet som gjort det urvattnat. Det spelar ingen roll om det är mat, dammsugare eller hus man ska köpa. Allt är hållbart.

Problemet är att jag vet att det inte är sant. Jag vet att min miljömärkta dammsugare endast till 65 procent är tillverkad av återvunnen plast. Det är också extremt svårt för mig att veta var alla kemiska ämnen i mitt tvättmedel är producerade. Kanske finns det, trots att jag valt de återuppladdningsbara batterierna, ett barn i Västafrika som fått välja ett jobb i ett dagbrott framför en utbildning på grund av mig.

Hållbar utveckling är ett ständigt val, ett val som har potential att driva en till vansinne. Det går inte att göra rätt varje gång. Speciellt inte när varje företag och organisation viftar med epitetet hållbart så fort de får chansen.

Poängen jag vill göra är inte att vi ska låta bli. Det är inte ett alternativ om kommande generationer ska kunna se tillbaka på våra val utan att fördöma dem. Det jag i stället vädjar om är att ni som företrädare för företag och organisationer inom de gröna näringarna tänker över hur ni använder er av hållbarhet som begrepp.

För mig är lantbrukares bidrag till samhället givet. Den plats som livsmedelsproducent och förvaltare av naturresurser som bonden har går inte att ifrågasätta. Hållbarhet är något som kommer med jobbet men den insikten saknas hos många. Om vi inte förklarar vad vi menar när vi säger att Sveriges gröna näringar är hållbara, kommer vi bara att bli ytterligare några i ledet att avfärdas som oseriösa. Hållbarhet är inte ett säljtrick för oss, det är vår verklighet.

Paul Harvey menade i sitt tal att Gud på den åttonde dagen bad om någon som kunde förvalta skapelsen och att han skapade bonden för den uppgiften. Gud är i det här fallet irrelevant men uppgiften är inte det. Lantbrukare är förvaltare, vi måste bara hitta ett sätt att förmedla det budskapet lika effektivt som Paul Harvey en gång i tiden gjorde.

Anna Ek, Student vid Sveriges lantbruksuniversitet i Ultuna

Hållbarhet är ett begrepp att förvalta – inte vattna ur. Bondens plats som livsmedelsproducent och förvaltare av naturresurser går inte att ifrågasätta, skriver ATL:s krönikör Anna Ek.

Bondens plats som förvaltare av naturresurser går inte att ifrågasätta.

Krönika: ”Hållbarhet är inget säljtrick – det är vår verklighet”

Företagande

Hållbarhet är ett begrepp att förvalta – inte vattna ur. Bondens plats som livsmedelsproducent och förvaltare av naturresurser går inte att ifrågasätta, skriver ATL:s krönikör Anna Ek.