Ulf Aronsson

– Jag tycker inte att det är befolkningen i de här områdena som ska betala för att den avsätts, säger Anders Gustavsson.

I mark- och miljödomstolen vann markägarna över staten och tilldömdes <a href="https://www.atl.nu/skog/dom-om-fjallnara-skog-18-miljoner-till-markagare/">ersättning på drygt 18 miljoner kronor</a> sedan de nekats avverkningstillstånd i sina fjällnära skogar. Men <a href="https://www.atl.nu/skog/flera-oklarheter-i-domar-om-fjallnara-skog/?_ga=2.90905117.607365696.1583735716-1013070779.1553668323">staten överklagade</a> och i morgon tisdag, 10 mars, ska målen upp i mark- och miljööverdomstolen (MÖD).

– För oss kom det som en chock när <a href="https://www.atl.nu/skog/deras-fjallnara-skog-blev-ekonomisk-belastning/">Skogsstyrelsen började neka avverkningstillstånd</a>, fram till 2015 hade alla beviljats, säger Anders Pettersson, näringspolitisk talesperson på allmänningarna i Västerbotten som är markägare i fyra av de fem mål som nu ska upp i MÖD.

Samtidigt beslutade Skogsstyrelsen att inte betala ut ersättning till de som fick avslag. Skogsvårdslagen är för otydlig, anser de. För att ha möjlighet till ersättning var markägarna tvungna att stämma staten inom ett år.

Men Anders Pettersson håller inte med om att lagen är otydlig och anser att det kunde ha lösts mycket smidigare.

– Om Skogsstyrelsen hittar områden som de anser innehåller så mycket värdefull och skyddsvärd natur borde processen för formellt skydd starta per automatik, säger han.

Om markägarna vinner även i MÖD skulle det slå fast rätten till ersättning. Men de kommer fortfarande inte att kunna bruka sin skog.

– Det har varit ett stort fokus på fjällnära skog genom åren, den har beskrivits som unik och speciell, Europas sista vildmark. Staten har bidragit till detta vilket gjort att intresset för att bedriva skogsbruk mattats av. Och det står redan klart att Skogsstyrelsen kommer att fortsätta neka avverkningstillstånd. Det är nog många som känner att de blir tvungna att ge sig, ersättning är den bästa lösning de kan få.

5 procent av landets skogsmark räknas som produktiv, fjällnära skog. 46 procent av marken har formellt skydd, ytterligare 6 procent är frivilligt avsatt.

Och ett fortsatt brukande kanske inte heller är så lätt. För de fem områden på sammanlagt 405 hektar som nu <a href="https://www.atl.nu/skog/begar-muntlig-forhandling-om-fjallnaramalen/">ska upp i MÖD</a> är Skogsstyrelsens bedömning att 97 procent av arealen <a href="https://www.atl.nu/skog/nya-domar-ifragasatter-nyckelbiotoper/">är nyckelbiotoper</a>. Virket därifrån skulle alltså inte gå att sälja till certifierade köpare.

Men över 50 procent av den fjällnära skogen har redan formellt skydd eller är frivilligt avsatt. Så frågan är vilken miljöeffekt det får att ännu mer undantas från brukande?

– Det är ingen tvekan om att den fjällnära skogen har mer strukturer och utseende som indikerar höga naturvärden än skog på andra håll i landet. Men de flesta är överens om att när över 50 procent av landskapet är avsatt så har ytterligare avsättningar liten påverkan på den biologiska mångfalden. Ofta brukar det då komma emotionella argument i stället, som att det är en unikt stor och orörd landskapsmosaik. Och det är det ju, men jag tycker inte att det är <a href="https://www.atl.nu/skog/skogsagarprotest-mot-fjallnara-hantering/">befolkningen i de områdena</a> som ska betala för att den avsätts.

Det borde i stället staten göra, tycker Anders Pettersson. Enligt en beräkning som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen nyligen gjort åt <a href="https://www.atl.nu/skog/vi-behover-bygga-tillit/">Skogsutredningen</a> är marknadsvärdet av den äldre, produktiva fjällnära skog som ännu inte fått formellt skydd cirka 8 miljarder kronor. Borträknat statlig mark samt skogsbolag, som behöver avsättningarna i fjällnära skog för att uppfylla kraven i certifieringarna, är värdet knappt 3 miljarder kronor.

– Det är en stor summa pengar, men kanske inte så mycket för att skydda Europas sista vildmark. Allmänningarna som har stora sammanhållna block och vill fortsätta bruka skogen skulle kunna få utbytesmark från Sveaskog. Jag har varit i kontakt med alla politiska partier, och det finns ett stort intresse för en sådan lösning. För många av de mindre markägarna kanske det inte är så intressant med fortsatt brukande men de som vill borde kunna få det, speciellt om resten sätts av, avslutar Anders Pettersson.

<h3>Fjällnära skog</h3>1 197 000 hektar, motsvarande 5 procent av landets skogsmark, räknas som produktiv, fjällnära skog. 46 procent av marken har formellt skydd, ytterligare 6 procent är frivilligt avsatt. Totalt ägs den produktiva marken av 3 250 ägare varav den största är staten. Enskilda ägare äger 28 procent.Mellan 2013 och 2019 gav Skogsstyrelsen tillstånd till mellan 135 och 242 avverkningar i fjällnära skog per år. Den sammanlagda ansökta arealen låg mellan 2 000 och 4 000 hektar per år. I början på perioden var det bara någon enstaka ansökan per år som avslogs, de senaste åren har det legat mellan 20 och 30 avslag per år. Källa: Skogsstyrelsen

För knappt 3 miljarder kronor och med utbytesmark från Sveaskog skulle staten kunna lösa frågan om skogsbruk i fjällnära skog en gång för alla. Det anser Anders Pettersson på allmänningarna i Västerbotten.

Dags för andra ronden i tvisten om ersättning för nekade avverkningstillstånd.

Fjällnära skog upp i rätten igen

Företagande

För knappt 3 miljarder kronor och med utbytesmark från Sveaskog skulle staten kunna lösa frågan om skogsbruk i fjällnära skog en gång för alla. Det anser Anders Pettersson på allmänningarna i Västerbotten.