Mari Nälsén

Thomas Ericsson, här med hunden Gibbs, har haft en lång rad räddningshundar och även varit utomlands på räddningsuppdrag. Bland annat var han med i räddningsarbetet efter jordbävningen i İzmit i nordvästra Turkiet, som slog till den 17 augusti 1999 och uppmättes till 7,6 på momentmagnitudskalan. Den varade i 37 sekunder, dödade runt 17 000 personer och lämnade uppskattningsvis cirka 500 000 människor utan hem.

Södra Sandby utanför Lund i Skåne en kylslagen vårhelg. Åtta ekipage tillhörande räddningsgruppen syd har samlats för att träna. Det är en av fyra obligatoriska samträningar som måste göras för att hålla ekipagen i form och redo om eller när katastrofen slår till.

Platsen de tränar på är räddningsskolan i Revinge. Här är en hel stad uppbyggd och det ligger utbrända bilar, trasiga flygplan och välta långtradare här och var tillsammans med ruiner från rasade hus.

Vissa har en rulle som visar att de hittat figuranten medan andra, som golden retrievern Ture, ger skall och sätter sig ned och väntar in sin förare.

Schäfern Valle med förare Robert Philipsen dras på en kärra runt ett hus. Han markerar tydligt att det finns människor därinne.

Här tränar räddningstjänster från hela Sverige, men även en del europeiska brandmän förlägger sin utbildning här. Men den här helgen är det tomt och hundekipagen har hela anläggningen till sitt förfogande.

Att träna en räddningshund tar ett och ett halvt år av kursande och hårt arbete. Många startar utbildningen men de allra flesta faller bort, antingen under delproven eller vid slutprovet.

– Vi brukar säga att ungefär 30 procent av dem som börjar utbildningen klarar det, berättar Ingrid Jansson som är ansvarig för räddningshundarna under Svenska brukshundklubben (SBK).

Ellens Knutssons flat coated retriever Cosmo plockar upp rullen han har runt halsen när han hittat en levande människa i ruinen. Den visar han för sin förare och leder henne sedan till platsen.

Cosmo vädrar för att fånga in varifrån vittringen kommer i ruinen där ett hus rasat och bilar ligger begravda.

Men grundutbildningen är inte nog. Varje år måste ekipagen göra ett nytt stort test för att fortsätta vara godkända.

– Det är en kvalitetssäkring vi gör, berättar Ingrid Jansson och tillägger att 15 av de 23 utbildade hundarna i dag har godkänt funktionstest och är godkända för aktiv tjänst.

En räddningshund behöver en rad egenskaper, men viktigast är att den ska vara stark mentalt för att klara alla typer av miljöer och påfrestningar.

– Vissa raser är bättre än andra, men så länge individen är rätt kan många raser bli räddningshundar, berättar Maria Axelsson som själv har golden retrievern Ture.

Under en lucka finns figuranten. Cosmo känner vittringen genom ett hål och visar det för matte Ellen Knutsson.

Ture ger skall när han hittat människa vid liv i ruinen.

– Retrieverraserna är populära, de tycker om människor och är lättränade. I den här gruppen har vi sex retrievers av tre raser och en schäfer, berättar Ingrid Jansson.

Den här helgens träning fokuserar en del på dem som ska göra sitt årliga test under försommaren. Torbjörn Andersson som är kursledare har förberett situationer och svårigheter som en räddningshund måste klara av.

I ett flerfamiljshus i tre våningar har ljuset slocknat och golden retrievern Lipton sänds på sök in i mörkret. Husse Hans Viborg får inte gå in, det är för farligt.

Lipton sätter sig ned och visar att det är på den här platsen som han känner vittringen starkast. Det är upp till Hans Viborg att visa för Torbjörn Andersson var i huset figuranten finns.

Golden retrievern Lipton med husse Hans Viborg efter väl utfört jobb där han hittade en figurant på övervåningen av ett hus.

Samtidigt som hunden tar de första trappstegen i ett språng och försvinner ljuder larmet högt och gällt. Men Lipton låter sig inte bekomma av det öronbedövade ljudet utan söker igenom byggnaden. När han hittar figuranten inne i mörkret ger han skall och markerar att människa är funnen vid liv.

Nästa test är att spänna på hunden en sele och munkorg och bära den flera hundra meter som en väska på axeln eller som en ryggsäck. Lipton är van, det bekommer honom inte alls. Kanske beror det på att husse Hans Viborg är så trygg, han har utbildat flera räddningshundar tidigare.

Som belöning efter väl utfört jobb får golden retrievern Lipton rusa efter en kamptrasa.

Hunden bärs som en väska, det är inte bara hunden som ska vara vältränad. Ellen Knutssons Cosmo väger mellan 30 och 40 kilo.

Ekipaget avslutar med att söka efter en försvunnen person som ligger på vinden i ett hus. Ingen vet var personen finns och det är upp till hunden att peka ut för föraren var den känner vittring.

Hundarna får även söka försvunna personer i en ruin, vinda in människor som gömt sig långt borta och stå på en vagn i rörelse för att simulera att ekipaget åker skylift och ska markera om det finns personer i höga byggnader.

Sverige är känt för sina duktiga hundar och förr om åren reste styrkan härifrån för att hjälpa till i katastrofområden runt om i världen. I dag finns utbildade hundar även i andra länder och den svenska styrkan opererar endast i Sverige.

Räddningshunden älskar människor, viljan att hitta dem ska vara större än något annat. Här är det Thomas Ericsson som ger Maria Axelssons Ture rikligt med beröm.

Genomgång av Ingrid Jansson inför det som komma skall.

– Det har lett till att intresset för att utbilda hundar har ökat. Det är bra, för vi behöver fler, säger Ingrid Jansson.

Räddningshundarna är uppdelade på två grupper, en i Sydsverige och en i Mellansverige. De har inställelse i Malmö, Göteborg och Stockholm inom fyra timmar från det att larmet går.

Hans Viborg och Lipton tränar på att söka på underlag som rör på sig.

När inte hundförarna för hund får de hjälpa till att vara figuranter. Här är det Robert Philipsen som Torbjörn Andersson placerar i en gammal bil.

Åtta hundförare deltog på ett av årets obligatoriska träningshelger. Från vänster: Robert Philipsen med Valle, Lars Gustavsson med Casandra, Christoffer Eriksson med Lego, Thomas Ericsson med Gibbs, Malin Areskog med Skrållan, Maria Axelsson med Ture, Ellen Knutsson med Cosmo, Hans Viborg med Lipton och kursledaren Torbjörn Andersson.

<h3>Sök och räddning i Sverige</h3>MSB:s nationella förstärkningsresurs för urban sök och räddning, NUSAR, användas för att söka efter och rädda människor vid komplexa och ofta stora räddningsinsatser med kollapsade byggnadskonstruktioner som orsakats av till exempel naturkatastrofer, olyckor, terrordåd eller krig. MSB har avtal med fyra kommuner som tillhandahåller resursen. Dessa kompletteras med hundsök via Svenska brukshundklubben (SBK) och experter på byggnadsteknik. Resursen Sök och räddnings funktion är att med specialanpassat material och specialutbildad personal:• Hitta människor i rasmassor.• Stabilisera och forcera byggnadsdelar.• Bistå sjukvårdspersonal vid losstagning och stabilisering av skadade personer.Källa: MSB<h3>Ekipagens utbildning</h3>Utbildningen tar ungefär ett och ett halvt år och omfattar ett antagningsprov, två delprov och ett slutprov. Sedan ska föraren genomgå en förarutbildning och ett funktionstest årligen. Ungefär 30 procent av alla som startar utbildningen klarar av att slutföra den. Både hund och förare ska vara fullt friska och i god fysisk formHunden bör vara miljöstark, gilla människor och tycka om att arbeta. Föraren ska vara gruppmänniska, terränggående, klara av miljön och ha gott om fritid för att träna hunden ofta. Hundarna är privatägda men om man klarar utbildningen får ägaren utrustning till sig och sin hund, milersättning till obligatoriska träningar och träffar samt dagpenning om träffarna sker på vardagar.Om ekipagen kallas in blir de anställda under MSB.

23 utbildade räddningshundar finns det i Sverige. 15 av dem är godkända för tjänst om det skulle hända en katastrof som exempelvis en terrorattack.

Här är hundarna som kallas in om katastrofen slår till.