Jerry Simonsson

Lantmännen har kommit med ännu en stark rapport, som åter pekar på ett helårsresultat kring en miljard kronor. Vinsterna har varit höga och stabila sedan man skalat bort verksamheter, skrivit ned värdet Agroetanol och fått fart på verksamheten.

Trots tillfälliga dippar har ekonomin successivt stärkts och i dag förfogar Lantmännen över ett imponerande eget kapital på 13,8 miljarder kronor. Av dessa är 2,3 miljarder insatser och insatsemissioner, en pott som fylldes på med närmare 280 miljoner kronor i fjol.

Målsättningen är att koncernen ska avkasta 8,0 procent på eget kapital. I fjol nådde den 9,6 procent. I dagens lågränteekonomi är det kanske inte så dåligt, men frågan är om Lantmännen inte borde kunna mer.

Med det inte sagt att de inte jobbar på det.

I april köptes finska K-maatalous för kontanta medel. Logiken var att det borde ge bättre avkastning än att ha pengarna i kassa och på bank, en post som vid årets början uppgick till 1,7 miljarder kronor.

Därutöver har förvärvet av Orient Products LLC i Ryssland avslutats.

Koncernens fastighetsrörelse växer och är faktiskt ett av koncernens mest lönsamma affärsområden med en avkastning på eget kapital på det dubbla jämfört med koncernsnittet.

K-maatalous och Orient Products är bara två av många utlandsägda bolag i Lantmännenkoncernen. Ett annat nyligt förvärv inkluderar även Finn Crisp.

När det gäller de helägda bolagen är det raka rör när det gäller resultat och utdelning. Allt hamnar i Lantmännens egen ficka.

Därutöver delägs en rad bolag, främst med danska DLG. Svenska och utländska intressebolag, där Lantmännen äger mellan och 20 och 50 procent, är blygsamt värderade till 1,9 miljarder. Resultaten konsolideras inte utan det är utdelningen som är behållningen och den har också varit mycket blygsam. Och här ligger en av Lantmännens stora utmaningar.

Hur ska man motivera dessa miljardsatsningar som år efter år ger låg avkastning, långt ifrån når avkastningskravet, samt ger litet inflytande? Avkastningen på kapitalet var blott en procent i fjol, räknat på det låga anskaffningsvärdet som innehaven tas upp till, men innehaven försvaras med att de är strategiska. Frågan är för vem. Räknat rent hypotetiskt på vilka marknadsvärden innehaven skulle kunna representera blir avkastningssiffrorna ännu tråkigare läsning.

Lite provokativt kan man säga att styrelsen hittills hållit ägare och medlemmar lugna med generösa utdelningar, de senaste tio åren närmare fyra miljarder kronor. Men något mer bör man kunna göra. Kapital till nya strukturaffärer finns. Borde floran av delägda bolag som ger liten eller ingen avkastning säljas och andra bli helägda dotterbolag där Lantmännen har full kontroll?

Och skulle dagens lönsamhetsnivå bestå och inga andra oförutsedda negativa faktorer tillkomma som påverkar resultat och kassaflöde, kommer Lantmännen med dagens vinstnivå kunna addera närmare 30 miljarder kronor till kassan för investeringar under kommande tioårsperiod. Eller dela ut.

Består dagens lönsamhetsnivå och inga oförutsedda negativa faktorer tillkommer kan Lantmännen addera närmare 30 miljarder kronor till kassan under kommande tioårsperiod. Eller dela ut.