Alla skogsaktörer måste bjuda till

Men det verkar som om kärvare tider stundar.

Skogsstyrelsen har till exempel kraftigt ökat antalet förelägganden och förbud under fjolåret, och flaggar för att man ska fortsätta på den inslagna vägen för att få till bättre miljöhänsyn i skogen.

Det förefaller djärvt med tanke på att Skogsstyrelsen och skogbruket många gånger har olika uppfattning om var ribban ligger.

Nåväl, en dialog om detta pågår. Att vara överens om bedömningskriterier till exempel i fråga om föryngringar och generell miljöhänsyn är förstås nödvändigt för alla inblandade.

Ett än större orosmoment är den så kallade miljömålsberedningen vars uppgift är att föreslå åtgärder som syftar till långsiktig hållbar markanvändning.

I juni i år kommer ett delbetänkande om miljömålet Levande skogar. Det blir den viktigaste skogspolitiska händelsen på länge.

Det vankas detaljregleringar om till exempel skyddszoner intill vattendrag och avverkningsförbud i vissa biotoper.

Det är precis som om Riksskogstaxeringen inte räknas; den visar att under de 20 åren har det blivit bättre i skogen, till exempel finns fler gamla träd och större lövinslag.

Men tidsandan verkar tala för att samhället nu vill lägga sig i skogsbruket mer. I kölvattnet av DN:s artiklar om skogsbrukets förfärlighet talar allt fler om skogens sociala värden.

Men det är trots allt produktionen av sågtimmer, massaved och energi som är grunden för Sveriges välstånd.

Det är också markägarens rätt att bestämma över sin skog som har gett oss skogar med biotoper som samhället vill skydda.

Det finns all anledning för skogsbruket att hålla ett öga på miljömålsberedningen och inte tveka om att framhålla skogens betydelse för Sverige. De sociala värden ska inte förringas men det är produktionen som ger sysselsättning och exportinkomster.

Frihet under ansvar och likställda produktions- och miljömål är det som gäller. Alla skogens aktörer måste bjuda till för att den ordningen ska bestå.