Ulf Aronsson

Sista biten längs sjön Yngaren är det glest mellan vägskyltarna. Men gps:en verkar säker på sin sak, och enligt Jan Skånbeck är det lätt att hitta fram till Edeby:

”Åk förbi Hagbyberga och fortsätt rakt fram till vår ladugård, där finns jag hela dagen”, sa han i telefon.

Det känns lite ovanligt att han skulle tillbringa precis hela dagen i ladugården, men väl inne visar det sig att det inte är någon vanlig ladugård. Korna har lämnat plats för en fullutrustad mekanisk verkstad där elva man, med sällskap av katten Eibers, tillverkar prototyper och finmekanik åt företag som Atlas-Copco, ABB, Ericsson och Sandvik.

Sista domslutet. I oktober i år nådde Jan Skånbeck en förlikning med allmänningen om ersättning för intrång.

Jan Skånbeck är ovanlig även han. I nästan 30 år har han kämpat för att få tillbaka det torp, Mosstugan, som allmänningen brukat sedan till 1900-talets början.

För det har det krävts en enorm envishet, han säger själv att han lagt ned runt 8 000 timmar på det. Och när han berättar alla vindlingar i sin historia med – som han anser – jäviga och/eller inkompetenta rättstjänstemän, försvunnet kartmaterial, jakt på gamla dokument i olika arkiv, vänskapskorruption och brännvinsadvokater så låter det hela smått otroligt. Det är lätt att förstå att han kan ha upplevts som något av en rättshaverist av omvärlden. Men det har han numera papper på från Lantmäteriet och tingsrätten att han inte är.

Dokumenterat. På kartan över Jönåkers häradsallmänning från 1904-1906 är Mosstugan inritad som en privat mark. Något köpebrev för marken finns inte och det har heller aldrig gjorts någon lantmäteriförrättning där marken överförts till allmänningen. Trots det har allmänningen betraktat marken som sin sedan 1910-talet.

För Jan Skånbeck började det hela 1972 när hans kusin gjorde ett specialarbete om den siste soldaten på Mosstugan. Torpet med dess tio hektar mark hörde ursprungligen till Hagbyberga, och följde med när Jan Skånbecks farfars far köpte loss Edeby 1879.

– Jönåkers häradsallmänning hade kvar soldatens alla handlingar, som dokument och kartmaterial, så vi åkte dit för att titta. Dåvarande jägmästaren visade också ett köpebrev för torpet från 1912, berättar Jan Skånbeck.

Jägmästaren var en man med pondus, och ingen man sa emot, så kusinerna accepterade det han sa.

Men när Jan Skånbeck 1989 gjorde skogsbruksplan för Edeby insåg han att det saknades tio hektar jämfört med taxeringsuppgifterna. Alltså precis lika mycket som marken runt Mosstugan.

– Jag tyckte att det verkade konstigt att jag skulle vara taxerad för mark jag inte ägde, säger han.

Tydligt. Jan Skånbeck har aldrig tvivlat på att Mosstugan tillhört Edeby. Nu syns det också tydligt på plats.

När han studerade en kopia av köpebrevet insåg han att det bara gällde stugan och lösöret, och köpeskillingen var också för låg för att gälla marken. Jan Skånbeck kontaktade en advokat som gjorde samma bedömning av köpebrevet.

1991 konstaterade Lantmäteriet att det inte fanns någon överlåtelsehandling för marken och att det heller aldrig gjorts någon lantmäteriförrättning där marken överförts till allmänningen. Mosstugan tillhörde därför Edeby.

Men allmänningen överklagade till Nyköpings tingsrätt som rev upp Lantmäteriets beslut. Det blev starten på en följetong genom olika rättsliga instanser tills Lantmäteriet 2014 återigen slog fast att Mosstugan faktiskt tillhör Edeby.

Hugget i sten. När gränsstenarna hittades 2009 blev det en vändning i kampen om Mosstugan. De visade att det rörde sig om en ägogräns och inte en brukningsgräns, som allmänningen hävdade.

Men historien slutar inte riktigt där. Efter att allmänningen annekterat hans mark i över 100 år, och dessutom slutavverkat skogen i tvistens slutskede, stämde Jan Skånbeck allmänningen på 2,4 miljoner kronor för intrång. I oktober i år nåddes en förlikning där Jan Skånbeck fick 800 000 kronor, och tvisten om Mosstugan fick ett slut.

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/lantmateriet-koordinatgranser-utreds/">Lantmäteriet: Koordinatgränser utreds</a>

Man kan fråga sig hur Jan Skånbeck under alla dessa år orkat driva en process där han vägrats prövningstillstånd, blivit kallad rättshaverist, skällts ut som uppviglare och förlöjligats på allmänningens stämmor?

– Jag är envis, på gott och ont, säger han. Drivkraften är att ingen ska sätta sig på mig.

Grundlig. Av själva Mosstugan finns bara grunden kvar. Men på samma plats planerar Jan Skånbeck att uppföra en kopia av ett timrat soldattorp från 1700-talet.

Samtidigt är frågan vad som drivit allmänningen? Troligen är rättegångs- och advokatkostnaderna större än vad marken är värd, även om häradsallmänningarnas riksförbund skjutit till en del pengar.

– Kanske finns fler gårdar som fått sina torp inlemmade i allmänningar, och de är rädda för fler processer. På kartorna över den här allmänningen har jag hittat tre andra torp som det troligen inte finns köpekontrakt för.

Teorin bekräftas också till viss del av Gustaf Wachtmeister, ordföranden för Jönåkers Häradsallmänning, i en intervju 2010. Där kallar han tvisten för en viktig principfråga, och om utfallet skulle bli att Jan Skånbeck får rätt säger han då:

”Vi ser det naturligtvis lite som det då kan komma krav från andra håll.”

– Om de saknar köpebrev uppfyller de inte heller certifieringarnas krav, då avverkar de på annans mark, tillägger Jan Skånbeck.

Kalt. Mitt under pågående tvist om marken passade allmänningen på att avverka skogen, vilket var en bidragande orsak till att Jan Skånbeck stämde dem för intrångsersättning.

Under åren har många personer intresserat sig för fallet och hjälpt till utan ersättning, kanske framför allt Olle Ekstedt, före detta hovrättslagman, som varit Jan Skånbecks ombud. Han ser större problem än att landets allmänningar eventuellt kan omfatta annekterade torp.

– Hela saken är mycket enkel: Vid en lantmäteriförrättning 1840 beslutades att Mosstugan tillhörde Edebygårdarna. Att en tingsrätt i Nyköping missar det är en sak, men det är otroligt att hovrätten inte kan bedöma en förrättning från 1840-talet. Personligen har jag aldrig sett ett så stort misstag, på tvistemålssidan är fallet jämförbart med Quick-fallet, säger Olle Ekstedt.

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/arbetsliv/langa-vantetider-hos-lantmateriet/">Långa väntetider hos Lantmäteriet</a>

– Domstolen måste kunna lantmäterisystemet, men det har de inte gjort. Hela kreditsystemet vilar på att det finns stabila fastighetsregler. För att panter ska fungera måste det finnas en säkerhet i fastighetsindelningen, den håller Lantmäteriet reda på, och det är därför det är en statlig angelägenhet att dra gränser. Om pantsystemet inte fungerar skakar hela banksystemet, det är väldigt allvarligt.

För Jan Skånbeck har kampen om Mosstugan många gånger varit påfrestande, och han är glad att äntligen ha fått rätt.

– Jag har lovat att vi ska fira med kvarvarande kämpar med middag på Dufveholms herrgård, säger han.

Och på kontoret i Edebys ladugård ligger redan ritningar på en kopia av ett timrat soldattorp från 1700-talet som ska återuppföras på Mosstugans mark.

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/skog/miljardarer-pa-skog/">De är miljardärer på skogen</a>

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/entreprenad/ny-gd-till-lantmateriet-ska-losa-problemen/">Nu blir det utrensning på Lantmäteriet</a>

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/skog/10-miljoner-till-battre-gransdragning-i-skogen/">10 miljoner till bättre gränsdragning i skogen</a>

1989 Lantmäteriet gör en gränsbestämning för att se vem marken kring Mosstugan tillhör.

1991 Marken tillhör Edeby. Allmänningen överklagar.

1994 Tingsrätten river upp Lantmäteriets beslut.

1996 Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

1998 Högsta domstolen, HD, nekar prövningstillstånd. Jan Skånbeck begär resning.

2009 De gamla gränsstenarna hittas. Det ger underlag för en ny resningsansökan till HD.

2012 HD nekar resning. Jan Skånbeck ansöker i stället om ny fastighetsbestämning hos Lantmäteriet, men de avslår ansökan.

2013 Mark- och miljödomstolen återvisar ärendet till Lantmäteriet för ny prövning.

2014 Lantmäteriet slår, återigen, fast att Mosstugan tillhör Edeby.

2015 Lantmäteriets beslut vinner laga kraft.

2017 Jan Skånbeck och allmänningen når en förlikning kring ersättningskraven för intrång.

1647 Mosstugans marker översvämmas och höskörden förstörs. Orsaken är järnmalmsbrukets fördämningar.

1682 Indelningsverket bildas. Edeby rote åläggs att hålla en soldat.

1687 Den första soldaten kommer till Mosstugan.

1808 Edebys ägare på Hagbyberga tilldöms ersättning för översvämningen 160 år tidigare.

1832 Staten beslutar att allmänningarnas gränser ska redas ut.

1840 Vid en lantmäteriförrättning fastställs att Mosstugan hör till Edeby.

1850 En skogsbruksplan med karta fastställs för allmänningen. Mosstugan ritas in som privat mark.

1870 Gränserna inom allmänningen jämnas till. Mosstugan och allmänningen byter markbitar med varandra.

1879 Jan Skånbecks farfars far, August Jansson, köper Edeby från Hagbyberga.

1902 Indelningsverket upphör, och därmed Edebys skyldighet att hålla soldat.

1912 Den siste soldaten lämnar Mosstugan. Samma år dör August Jansson och allmänningen köper stuga och lösöre av dödsboet.

1972 Jan Skånbecks kusin gör ett gymnasiearbete om Edebys historia och kusinerna får upp ögonen för att Mosstugan ingått i ägorna.

I över 100 år såg allmänningen de tio hektaren som sina. Men det stämde inte, ansåg Jan Skånbeck, och i nästan 30 år stred han för att få rätt. Nu är tvisten slutligen avgjord till hans fördel.

Segdragen tvist om tio hektar som annekterats av allmänning är äntligen över.

Han återfick marken – efter trettio års kamp

Marknad

Jan Skånbeck stred i nästan 30 år om 10 hektar runt torpet Mosstugan, nu är slutligen avgjord till hans fördel.